Han kom från halvkontinenten

5 december 2005 | Gammelhögen | 0 Kommentarer

N var på besök och han sa att det var mycket luft mellan husen här uppe. Mycket luft, ja, det är precis vad det är! En massa luft. Vi var och fikade på Mekka med J och jag fick lukta på något som hette Umeå-te. Jag trodde det skulle lukta älv och tall och friskt, men det luktade snarare unket och tungt. Kanske är det jag som har en förvriden bild av vad det bör lukta i den här staden men den där lukten är snarare den som finns på Östra paviljongen där man skriver tenta. Det finns möjligen för många studenter så att unklukten tar över, vad vet jag. Jag valde ett te som hette något på vår istället.

N hälsade på och det var ett kärt återseende, som alltid med N. Plötsligt när jag satt där och drack öl med honom tänkte jag att jag kanske egentligen inte har bott här uppe snart ett och ett halvt år, medan han bott i Hbg under tiden, för det kändes som att det inte fanns något revolutionerande i att träffas, det kändes som att vi bott bo på samma ställe hela tiden och umgåtts. Kanske är det för att jag känt honom sedan femman som gör att ett halvår åt gången i olika städer inte känns så viktigt. Ett halvår i förhållande till tiden vi känt varandra är ingenting.

Redovisningen av vårt grupparbete om romerna är avklarad. Som vanligt trodde jag att jag skulle dö av nervositet strax före själva framträdandet, men det visade sig att det inte fanns något behov av det, det hela gick relativt lugnt och metodiskt till och inget behov att stressa upp sig fanns. Jag frågar mig vad själva meningen med nervositet är och varför det verkar så starkt än i våra dagar. För förr, när det var en fysiskt farlig värld människosläktet levde i, tjänade nervositeten som hjälp ifall en fara hotade, så att människan kunde springa iväg det snabbaste hon kunde och därmed rädda livhanken. Att springa iväg under redovisningen är inte så nödvändigt så jag undrar hur länge det ska dröja innan detta nedärvda beteende ska försvinna och ersättas av någon mer lämplig kroppslig reaktion, något som inte är ett hinder utan ett hjälpmedel i det moderna livet. Istället för att höja pulsen och göra det svårt att prata normalt, borde det sänka pulsen och förenkla talet, så att man lättare klarar av sin presentation. I all världens utveckling ligger människan långt efter, som en gammal stenbumling till runa i ett annars elektroniskt kommunikationssamhälle.

Dags att uträtta underverk, sade den gode studenten och kokade lite pasta. Men jag ska äta tunnbröd som jag köpte på julmarknaden på Gammlia igår, där jag för övrigt vandrade omkring med dels C, och dels J, som jag fick hålla i handen heeela tiden *njuter t.o.m. dagen efter* :D Och när jag har ätit tunnbröd ska jag fortsätta läsa om rasismens framväxt.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *