Jag följer vägskyltarna som pekar åt det håll dit den blivande journalisten bör gå. Jag har fått praktikplats inför våren och blivit publicerad ett antal gånger. Men låt mig ta det i kronologisk ordning.
Det handlar om mina små steg framåt, mot journalistyrket.
Mitt veckolånga höstlov har varit ytterst välbehövligt. När hösten har trängt in i farstun och tröttheten ligger på kökssoffan, det är då vi alla som pluggar behöver ett uppfriskande höstlov. Mitt höstlov tillbringade jag i sällskap med den förtjusande fröken C, även känd som flickvän. Hennes sällskap förgyllde min tillvaro så till den milda grad att jag fick lite extra energi inför de sex sista veckorna på höstterminen.
Före höstlovet var det en sliten och trött människa utan engagemang som stapplade omkring i herrgårdsparken vid skolan. Varken choklad eller c-vitaminer fick honom att röra på mungiporna. Kampen om mungiporna vann istället ovan nämnda förtjusande C.
Och nu, efter höstlovet, har jag som sagt fått praktikplats. Det gör så klart livet än mer uthärdligt, att vara kvitt detta bekymmer att hitta praktikplats. På tidningen Folket i bild, där Jan Guillou en gång i tiden avslöjade IB-affären och hamnade i fängelse. Av den anledningen går jag också och drar lite på att tala om för mina lärare vilken praktikplats jag har fått. Jag antar att de är restriktiva med praktikplatser som leder till fängelse.
Nåja, jag ska inte hamna i fängelse.
Istället kommer vi fram till det där med publiceringen. Jag har blivit publicerad ett antal gånger och det klingar av framgång i dina öron. Nu hör det dock till sanningen att det är jag själv som har publicerat mina artiklar. Man får nämligen göra det på Sourze, nättidningen som skrivs av läsarna. Och den möjligheten grep jag tag i och mina texter har blivit lästa några hundra gånger var.
Inte fy skam för en simpel student som strävar efter att bli arbetssökande på en av Sveriges svåraste arbetsmarknader.
0 kommentarer