I väntan på solsken

Stockholm var blött när tåget passerade Årstabron. Efter fem soliga bonusdagar och fyra nätter på soffan hos tre före detta klasskamrater var mina två år i Stockholm definitivt över. Regn är bra att lämna i, då blir det mindre vackert och lättare att åka.

Jag skulle ha varit i Hälsingland de senaste dagarna, men ett återbud gjorde att jag fick leta tillfällig sovplats i huvudstaden. Min bokade hembiljett via Stockholm fem dagar senare var inte ombokningsbar, och internatet på folkhögskolan stängde för terminen.

Även Helsingborg var blött när jag kom fram. Jag har sått morötter, bönor och planerar att så lök, i hopp om att sommaren ska komma och driva upp gröna livsbevis ur jorden på balkongen. Jag har varit på möte på Helsingborgs Dagblad inför sommaren, fått en rundvandring och blivit bjuden på mat. Jag och C har haft picknick vid stranden på Råå. Någonstans där uppe finns solen.

Och så har jag hjälpt N att flytta in i sin nya lägenhet. Han är precis som jag tillbaka i stan, med balkong med utsikt mot den lägenhet där vi bodde innan vi lämnade. Där satt jag med Umeå universitets katalog i handen, omedveten om att jag skulle bo i Norrland två och ett halvt år, träffa en flickvän, bli fodervärd åt två katter, åka till Frankrike, bli dumpad, hitta en ny flickvän, flytta till Stockholm, bli journalist, praktisera på Landskronaposten och till sist, nu, börja jobba på Systembolaget på måndag, se fram emot tre veckor på HD i juli och vänta på att grönsakerna ska ta sig i krukorna.

Det nya i mitt liv just nu är att jag inte vet vad jag ska göra till hösten. Senast jag inte hade någon aning var efter gymnasiet. Det känns ovant och osäkert, men väldans spännande också. Vad som helst kan ju hända.

Det kan till och med sluta regna.