Efter två veckor på centralredaktionen i Helsingborg har jag fått ny arbetsort – Höganäs, den lilla staden norrut längs den nordvästskånska kusten. Där ska jag vara till den sista augusti, i ett samhälle där alla är trevliga och tempot lite lägre. Vi är två på redaktionen och det är lokaljournalistik på riktigt. På förmiddagen promenerar man bort till kommunhuset för att kolla posten på de olika avdelningarna, hälsar på folket, kopierar några papper, vandrar tillbaka till redaktionen. Det är lärorikt.
I Helsingborg har nyckelpigorna slagit sina små nyckelpigeben om staden. Invasionen är så dramatisk att den har fått avspeglingar i konsten. Innan dess att Järnvägsgatan om några dagar ska grävas upp och repareras, har det organiserats måleri direkt på asfalten. Där kan man se dem, de stora monsternyckelpigorna med tjocka ben som kryper fram och befinner sig överallt.
Roligast av alla nyckelpigor hade nog de som valde att sätta sig på mina ekrar efter en pizza- och vinkväll på trädäcket vid havet på Gröningen. De satt kvar även efter cykelturen uppför backarna hem. Pariserhjul eller århundradets värsta åkattraktion – jag vet inte hur de känner sig nu. De ligger ganska stilla på förrådsgolvet.
I övrigt är allt sig likt. Till hösten kommer det att var mer annorlunda. För första gången på flera år kommer jag att bo kvar i Helsingborg. Jag kommer se sommaren försvinna från staden från min och C:s balkong. Jag kommer se löven dala i Pålsjö skog, se vågorna bli högre på Råå, se vindarna slita i piren och mörkret sänka sig över Öresundskrafts skorsten. Världen utanför, du får klara dig själv den här gången.
0 kommentarer