Jag var i Stockholm i helgen. Varje gathörn har nu för tiden en egen tiggare. Framåt natten bäddar de ut sina filtar, sopsäckar och kartonger för att hålla värmen medan de slumrar till. På ett ställe låg säkert 20 personer under taket vid en trappuppgång. Mitt i centrum. Mitt i huvudstaden. Mitt i ett av västvärldens rikaste länder.
I dag läste jag flera tidningar. Det stod att polisen hade avhyst ett 50-tal EU-migranter från Sergels torg. Det hette att de hade bosatt sig där. I mina öron låter det lite för hemtrevligt med just ordet bosatt. Att sova i en kartong på ett torg i minusgrader är en bra bit från hemtrevligt.
Gratistidningen Metro slog till med den tydligaste rubriken om vad som skulle hända sedan: ”EU-migranters sovsäckar och vinterkängor eldas upp”. Ja, ni läste rätt. Elda upp. Svenska myndigheter ska elda upp det som Europas fattigaste människor inte lyckades få med sig. Ett stort bål på en soptipp. 2015.
Jag var inne på Systembolaget i Ängelholm i dag. Där var en äldre man mycket upprörd. Han skrek åt en av försäljarna, länge och väl och i två omgångar. Jag förstod att han tyckte illa om tiggarna utanför. Som att det var denna försäljares eller ens Systembolagets uppgift att administrera EU-migranter.
Sedan såg jag hur han tömde en flaska, eller en burk, över den kvinna som satt lutad mot Systembolagets fasad utanför. Över hennes byxor och jacka. Rakt ner i knäet. Bakifrån.
Först satt hon som förstenad medan han styrde kosan därifrån med sin kasse och bestämda steg. Jag blev också förstenad. Förstod knappt vad som hade hänt. Än mindre vad jag borde göra.
Sedan började hon gråta. Först lite. Sedan mycket. Hennes tårar blötte det som inte redan var blött. Hon tittade på sina kläder, sina händer, på mig.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Kanske något i stil med att alla svenskar inte är såna. Kanske att jag skäms å hans vägnar. Eller att hon inte ska ta illa vid sig.
Men det är klart att hon tar illa vid sig, oavsett vad jag hade sagt. Så jag hämtade lite papper. Hon torkade av så gott det gick men sa att det fortfarande luktade vodka. Det kommer det nog att göra ett tag, tänkte jag.
Det sägs att demokrati är att respektera andra människors åsikter, oavsett vilka de är. Det gör jag. Jag håller inte alltid med, men jag inser att det finns fler sanningar i världen än min egen.
Jag förstår att man kan se EU-migranter som ett problem. Det är ett problem. De sover på kalla gator i pappkartonger.
Men det är skillnad på fenomen och individer. Hon är en individ, inte ett fenomen.
Vad ger honom rätt att förnedra en annan människa på det sättet?
Han blir mig svaret skyldig.
Sedan ringde dagstidningen. Det blev en artikel.
Det behövs fler människor med civilkurage och färre människor som behandlar andra illa. Du är en av de förstnämnda, även om du inte visste vad du skulle göra annat än ge stackarn lite papper att torka sig med.