Sista dagen före pandemin

Folk postar bilder under hashtagen ”lastnormalphoto” på sociala medier. Sista bilden de tog innan coronapandemin förvandlade våra liv.

Det är minnen från en annan värld. Före handspritens, munskyddens, isoleringens, nedstängningens, börsfallets, arbetslöshetens, dödens och rädslans tid. De där bilderna har ett nostalgiskt skimmer över sig. Så nära, men så onåbara.

Jag bläddrar bland mina.

Det är svårt att säga exakt vilken som var sist.

1 mars. Det är en bild från Pålsjöbadens kallbadhus. Jag har precis suttit i bastun och doppat mig i havet, duschat och bytt om. Här finns ingen corona. På vägen ut vänder jag mig om. Det gula ljuset tränger från de små fönsterna i badhytterna. Det är fint med det gula ljuset mot den mörknande himlen. Jag tar en bild.

6 mars. Det är min brors födelsedag och vi sitter vid hans matbord. Vi har diskuterat om vi verkligen ska träffas, mest lite på skämt, om man verkligen vågar göra sånt äventyrligt nu i coronatider. Vi är några stycken och äter tacos. Farmor är över 90 och har inte ätit tacos tidigare. Hon lägger köttfärs på ett hårt skal som liknar en kantig båt.

8 mars. Frun och jag har varit på Louisiana och tittat på en utställning. Det är mycket folk, tätt intill föremålen, varmt och dåsigt. Jag minns att jag hostar och skäms, för nu har alla börjat förstå att man inte ska hosta. Efteråt tar vi en promenad längs Sundet. Det blåser rejält och är kyligt, vi skyndar oss längst ut på bryggan med måsskitar. På färjan tar jag bilder på havet och hamnen. På en av bilderna öppnar en av färjorna sitt mäktiga gap för att släppa av och släppa på nya bilar i Helsingör.

16 mars. Det är en bild från matbutiken och den föreställer tomma hyllor. Toapappershyllor, pastahyllor och tvålhyllor står som vålnader, rensade av panikslagna människor. Jag går med händerna stela längs sidorna, rör vagnen så lite jag kan, tar omvägar runt människor, köper inte lösvikt. Personalen ser till att vi håller avstånd i kön.

Kanske är det där i matbutiken som jag förstår att det är allvar.

Jag har sett bilderna från Italien där militärfordon köar för att frakta kistor ur städerna. Jag har läst om äldreboendena i Spanien där personalen har flytt och militärförband kliver över lik när de öppnar dörren. Ändå är det där med händerna längs sidorna som jag tar in det.

Kanske kan vi posta ett ”last-unnormal-photo” när det här är över?

2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *