Ingenting är evigt, längre

1 juni 2006 | Gammelhögen | 5 Kommentarer

I förmiddags hade vi sista sammankomsten på kursen. Den grupp som jag har arbetat med i tio veckor upplöses och finns inte längre. Tio veckor av ens liv har blivit historia. Två av personerna i min arbetsgrupp på sju personer har sökt samma kurs som jag till hösten och en person träffar jag i anslutning till nationerna, men de andra kommer jag nog inte att se så mycket av framöver. Vi kramades och önskade trevlig sommar och så var tio veckor slut.

Då kom M förbi, en kompis som började plugga här uppe samtidigt och i samma klass som jag. Hon ska åka till Spanien i höst och när hon kommer tillbaka till stan har jag förmodligen flyttat någon annanstans. Vi pratade lite om framtidsdrömmar och vad som kommer hända och lovade att vi skulle höras. Så säger man alltid, att man ska höras, att man inte ska tappa kontakten, men i slutändan blir det ändå alltid så, att man tappar kontakten. Det är svårt att behålla kontakten när ens gemensamma nämnare, studierna eller staden, upphör att vara gemensamma och man skaffar nya liv som saknar koppling till varandra. Efter mina spanienbesök var vi många som lovade att vi skulle höras av och hålla kontakten, men nu två-tre år senare är kontakten obefintlig. Jag har skapat nya kontakter med nya människor, ganska väl medveten om att även dessa kommer vara tillfälliga, och upphöra förr eller senare när någon av oss flyttar vidare. Kanske ersätter de nya kontakterna de gamla, som om det viktiga inte är vem man känner utan att man känner någon. Ett slags kännande för kännandets skull. Jag lovade i alla fall M att jag ska försöka få med tjejerna och hälsa på där nere. Vi får se hur det går.

Ju längre man lever desto mer uppenbart blir det att ingenting varar för evigt. Sommarloven på låg- och mellanstadiet verkade aldrig ta slut och man hade hur mycket tid på sig som helst att bygga kojor och cykla och bada. Man trodde nästan att det inte existerade något bortom sommarlovet. Flera år senare, efter erfarenheter av att bo i utlandet några månader och att flytta till en studentstad där människor flyttar in och ut ständigt, vet jag att känslan jag hade som barn, att sommarlovet var evigt långt, inte kommer infinna sig igen, någonsin. Flyttar jag någonstans, är jag medveten om att jag kommer flytta därifrån senare. Lär jag känna någon, vet jag att jag någon gång kommer ställas inför det faktum att jag inte kommer träffa personen igen. Det är lätt att drabbas av uppgivenhet när man inser att det är så, att allting man engagerar sig i kommer att upphöra i framtiden. Det är lätt att se meningslösheten i att lära känna nya människor när man ändå måste avsluta relationen vid ett senare tillfälle.

Sommarlovsinställningen fungerar inte längre. Jag måste hitta ett annat förhållningssätt till världen runt omkring mig. Jag försöker se det goda som kommer ut av allt, det goda som jag får ut av att jag bor i Umeå, det goda som jag får ut av att lära känna människor. Allting jag kommer i kontakt med sätter ett avtryck i mig på något sätt och kanske är det det avtrycket som är själva behållningen. Att saker upphör kanske inte är så viktigt om jag vet att de har gjort ett intryck på mig. Att jag inte kommer träffa min grupp igen kanske inte betyder något eftersom jag har dragit lärdom av arbetet jag har utfört tillsammans med dem. Och att jag kanske kommer träffa M en gång i Spanien och sedan aldrig mer kanske betyder ingenting eftersom hon har fått mig att reflektera över viktiga saker i livet. Och minnena av det som har hänt i livet har jag alltid med mig. Jag har kvar den film som gruppen spelade in och som vi har skrattat mycket åt. Och om jag någon gång skulle glömma, så är det för att det inte är så viktigt för mig längre.

Dagens visdomsord blir:
Om du alltid gör det som du alltid har gjort, kommer du aldrig att göra det du vill.

Nu ska jag hem till mina tjugofem kvadratmeter och packa och städa. Imorgon ska jag rulla genom landet på södertåget.

5 Kommentarer

  1. Gsan

    Jag önskar dig en fantastiskt skön sommarledighet jag förstår precis hur du menar med dina tankar om , grupperingar och vänner…Jag har många erfarenheter av kontakter,…men det är nog så dessvärre att vi går åt olika håll och riktiga vänner , genuina vänner som står där när det blåser kallt dom är nog dessvärre väldigt lätträknade och jag tror om dom finns så finns dom sprungna ur vår barndom som sedan följt med oss upp i vuxen ålder…..det där med att hålla fast i kontakter, från studietid kan vara väldigt svårt så tror jag , finner man en sådan nära kontakt som verligen känns uppenbar och äkta ska man odla den , men upplevelser kan ju vara så olika ….Exempel: Visst blev jag glad när jag vid nyår strax efter juletid fick ett samtal från en gammal kurskamrat som bestämt sig för att ringa upp alla deltagare på en klasslista från en sammankomst på tio veckor och önska GOTT nytt år…! hans värme och hans lycka över alla kontakter som han mött på den här kursen hade satt djupa och emitionella spår i honom. Såklart att jag minns honom med glädje, klassens Clown om än över 35! Jag blev väldigt rörd utav hans otroliga empati, hans minnen , hans komihåg , just av mig ?? otroligt, han kom ihåg att jag lånade honom några tior för att betala en meny på en kinesretaurang…*glömt bort* och hur jag framförde mina gruppdiskussioner som sunda och fashinernade, då hörde jag inget alls men jag vet att han inte sa detta i egenskap av att vara ”smörande man”, han va inte den typen däremot väldigt blyg, det är därför jag blir så glad av att just han hörde av sig han nämnde detaljer om små, små saker …sådant som jag inte uppfattade i min omgivning där och då men som han delgav mig genom orden han sa där i telefonen, han berättade om en tjej som för första gången kännt att ngn lyssnade, brydde sig om och den personen skulle då vara jag ?!? Kanske lite extra krydda till mig ….inför vårt nya millenium*
    Jag tyckte väl inte att jag gjorde nåt speciellt avtryck för min omgivning , jag va ju bara som jag alltid är …mig själv…men jag blev väldigt berörd, och kände att jag va nog ganska okey ändå ;)! ( beröm får vi ju sällan höra , ellr hur? )

    Pepelito orora dig inte , du kommer vandra nya stigar , få nya kontakter men för den skull så har inte dina gamla vägskäl glömt dig , det är alltid vemodigt att ta farväl…men farväl behöver inte betyda att ni aldrig ses igen..och det är det som gör livets resa så spännande…för en dag kanske du får ett samtal , eller så är det du som ringer upp en gammal kompis från studietiden i Umeå och då kan jag nästan lova dig , soliga leenden och glada skratt* men tills dess ,…tänk inte så mycket utan lev livet och njut………för …

    Jag tror vänskapen finns kvar , även om den inte odlas varje dag, minnet av tiden ni nu delat tillsammans kommer vara märken för livet. Peppe!

    Önskar dig en skön resa till soliga Helsingborg…

    vad ska du göra i sommar ? ;)! Passar tillbaka frågan

    varm kram mvh G

    Svara
  2. papelito

    hej gsan! så sant det du skriver.. farväl behöver inte vara farväl för alltid.. min första termin i umeå sprang jag på en person som jag hade läst spanska med i södra spanien.. vi sågs igen, på en plats ca 300 mil därifrån..

    det är lite fascinerande det där med att man kan sätta djupa avtryck hos människor också.. tänk att jag, lilla jag, kan bidra med något som kan förändra en annan människas liv eller tänkande, att den personen inte hade varit samma person om han/hon inte hade träffat mig/dig..

    som svar på din fråga om vad jag ska göra i sommar svarar jag att jag ska arbeta.. juni och juli är arbete och jag börjar redan på måndag.. sen är jag ledig i augusti och då bär det av någonstans utomlands, kanske östra europa..

    önskra dig en bra start på sommaren!

    Svara
  3. Gsan

    Detsamma till dig , va rädd om dig och ha en fantastiskt bra sommar ! mvh G

    Svara
  4. Frk Jonsson

    Åh Papelitis vad sorgligt det där kändes. Undrar men anar vilken M det är som ska spanjora sig. det låter spännande. Visst är det så som du skriver att man (tyvärr!!) tappar kontakten med människor – många gånger. Fast på något vis finns alltid glädjen kvar om/när man möts igen någon annan gång. Det är märkligt hur det kan vara.
    Tråden till dig tänker jag dock se till att hålla hårt i. :)
    Hoppas du har det bra i det sköna Skåne. SJälv har jag haft hovslagaren här på besök idag. Han är en trevlig prick.
    Vi hörs snart min vän! Kram!

    Svara
  5. papelito

    jonsson: jag försöker hålla i tråden till dej också! det är en viktig tråd för mej ska du veta! kram!

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *