Även om alla visste vem kräftodlaren var och kräftodlaren visste vem alla var så var det ingen som skämdes

21 februari 2006 | Gammelhögen | 5 Kommentarer

Nu äntligen är det dags att berätta lite mer om besöket i Tallträsk, en liten by med fingerat namn i Hälsingland. Jag var där och hälsade på kompis A som flyttat från norrskogarna till mellanskogarna.

Tallträsk ligger uppför en flack slänt med skogen i ryggen och går man genom skogen kommer man upp på en skogsbeklädd ås. Nedanför slänten ligger en liten sjö, genomfluten av en forsande å. På andra sidan sjön och ån ligger en ännu mindre by, Sillviken. Där är husen till skillnad från Tallträsk ganska utspridda och det är inte lätt att uppfatta det som by vid en första anblick. Från Tallträsk kan man se över till Sillviken och från Sillviken kan man se över till Tallträsk. Liksom bakom Tallträsk ligger det en annan ås bakom Sillviken. Tillsammans formar de två åsarna en egen värld åt de två byarna, där sjön ligger i mitten och byarna på varsin sida. Från varje hus kan man se alla andra hus som ligger runt sjön, som en tjurfäktningsarena där alla ser vad som händer i mitten.

A berättade en historia om när det var någon som skar upp kräftburarna och kräftorna simmade ut i hela den lilla sjön. Några fick nys om nyheten och kilade ner till strandkanten och började fånga kräftor. Folket i byarna kikade samtidigt ut genom sina fönster och fick syn på folket vid sjön och förstod att något var på gång. De tog på sig sina gummistövlar och rultade ner till sjön med sin kräftutrustning. Där stod de och fångade kräftor hela dagen till byns kräftodlares förtret. Även om alla visste vem kräftodlaren var och kräftodlaren visste vem alla var så var det ingen som skämdes. Det kan bara hända i en liten by där bergen skapar en egen värld med sina egna regler och relationer.

Jag funderade över att det måste vara fridfullt att bo i den där egna världen, där man vet var ens värld slutar och börjar och kan se alla sina grannar och ha koll på allt som händer. Sätter Bond-Pers fru upp en ny lampa i sovrumsfönstret lyser den till andra sidan sjön och talar om att Bond-Pers fru har varit i handelsboden och spenderat. Tänk att bo där, utan att veta vad som händer på andra sidan åsarna, och inte heller behöva bry sig, utan världen som betyder något är den som ligger runt sjön. De kan bygga motorvägar, skyskrapor, ja kärnkraftsanläggningar på andra sidan, men det ändrar ingenting i Tallträsks dalgång, där fåglarna badar som vanligt i sjön och skotrarna far mellan gårdarna.

Men nu är det dags att sova och fortsätta drömma. På fredag är det tenta. Det är verklighet.

5 Kommentarer

  1. Gsan

    Du har ett härligt sätt att se på tillvaron, jag uppskattar sånt, bara så du vet ;)! Du kanske skulle skriva en bok ? någongång? kram o fortsatt bra lördá mvh Gsan

    Svara
  2. papelito

    gsan: tack! d e bra att iaf nån försöker låtsas som att min hemsida tillför världen något.. ;) skriva bok..ja..d verkar ta så lång tid bara! ett evighetsprojekt nästan..tänk om man ändrar sig när man har skrivit halva o kommer på att man vill skriva om nåt annat? kram!

    Svara
  3. enifesoj

    PUSS! Ligger du fortfarande och sover?? Ett tips, se hockeyfinalen i eftermiddag!

    Svara
  4. Gsan

    Gsan, Tänkte inte på det! ler*…..

    Svara
  5. papelito

    enifesoj: jag undrar vem d va som låg o sov i eftermiddags jag.. ;)

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *