Jag går snabbare i Stockholm än någon annanstans, speciellt i de beigekaklade tunnelbanegångarna. Det är något som driver upp tempot på stegen. Det är tur att jag bor längre ut från city än vad de stressade människorna orkar gå.
Om en första vecka i Stockholm, där kontrasten mellan folkhögskolans lugn och storstadens puls är påtaglig.
En vecka på den avstressande folkhögskolan, bland lummiga buskar och utsikt över en glittrande bit av skärgårdsvatten. Människor släpar sig runt i mysiga kläder från internatet till matsalen till klassrummen, under träden med de stora äpplena och över grusgången förbi sporthallen. Här är samlevnaden intensiv, med många människomöten varje dag. Människor i korridoren, i köket, i klassrummet, i matsalen och på rasterna. Många intryck, men ändå avstressande.
Med femton minuters bussfärd landar jag rakt i det vimlande underjordiska livet vid Slussen. Betongfundamenten tränger sig på ovanifrån och människor med snabba fötter från sidan. Sjuttio nummer före i kön på kollektivtrafikens kontor, sedan har jag ett pass som kan föra mig vart som helst i fuktluktande tunnelbanevagnar genom stan.
En promenad över en bro, förbi en vakt vid slottet, längs Drottninggatan fram till det stora rutiga torget. Ner i T-centralens oändliga grottor där människor korsar framför mig så att jag blir alldeles matt. Högtalarutrop ekar och tåget väser förbi på perrongen. Efter en snabb koll på kartan förstår jag vilket håll jag måste åka åt. Till mina två helsingborgsvänner som flyttar idag. Jag ger dem ett handtag från Odenplan till Kristineberg. Sen äter vi pizza någonstans i närheten innan det är dags för mig att ta tunnelbanan hemåt efter en stunds i deras lägenhet med fyra meters takhöjd.
Stockholm rullar förbi utanför fönstret. Betongfundamenten är tillbaka vid Slussen. Byte till buss över de två broarna ut mot folhögskoleön och lugnet. Bussdörren stängs bakom mig och jag hör bara fåglar som kvittrar, ser två blinkande master över skoltaket när gruset knastrar och ekar i natten. Så nära de stressade fotstegen men ändå så långt bort. Som att bo på landet men ändå inte. Stockholm har verkligen charm.
Jag har det bra här i Hässleholm. Ylva o Ronny hälsar nu på mej.Många hälsningar från mormor. Kram.
åh, papelitis. det låter spännande det där. :) hoppas du har det bra och njuuuuuut nu av den härliga folkhögskolan!
mormor: oj! nu har du också hittat hit! :)
agnethschen: jag njuter, var så säker!
Hej på dej Patrik.
har läst på din hemsida nu. tycker att du skriver väldigt bra och kul.
Hoppas att du kommer att trivas i Stockholm och skolan.Men förstår att du saknar tjejen. Vi har det bra alla ute i allerum.Ha det gott, och sköt om dig.
hälsningar från Kerstin, din gamla granne
Bra och målande beskrivning av storstads livet. Alltid lika trevligt att komma till Stockholm, oändligt mycket att se men som norrlänning är man ganska trött av tempot efter en dag. Ha det bra!
kerstin: tack min gamla granne :) det är underbart här uppe på skolan, men hemma kommer jag nog alltid att vara nere runt hbg.. hoppas allt funkar bra på brödavägen!
niklas: som skåning blir man lite matt också kan jag säga.. kul att du kommenterar! :) jag är stort fan av dina foton!