Där måste vi skriva!

15 oktober 2007 | Gammelhögen | 7 Kommentarer

Jag väntar på att få bli publicerad. Som om det skulle vara vad som betyder något här i världen. För en journaliststuderande kan det vara ganska trivsamt.

Ett inlägg om mig, en blivande journalist.

Vi sitter i klassrummet på folkhögskolan, jag och ett par andra ur klassen. Det är praktik jag ska söka men på datorskärmen framför mig dyker Facebook och andra ovidkommande saker upp. Jag har sökt praktik inför våren på tidningar i Helsingborg och neråt men ingen verkar sugen på att ta sig an mig. De har avtal med särskilda journalistutbildningar om att ta emot praktikanter och de som inte har det har fullbokat sedan länge. Mina journalistdrömmar. Pang så krockar de mot verkligheten. Här pluggar jag i en liten bubbla och tycker att det är kul och lärorikt, men vad väntar efter det? Jo, det ska jag tala om, ett helvete när jag ska försöka få ett journalistjobb. De är eftertraktade, jobben, och inte så många.

Så det blir krock med verkligheten när det visar sig att det inte heller är lätt att få praktik. Så det är därför jag surfar runt på internet istället för att ringa och få negativa besked från diverse redaktioner. Och så surfar jag in på Sourze, ni vet, nättidningen där vem som helst kan skriva. Från en dator bakom mig hör jag i samma stund ”Jaaa! Där måste vi skriva!” Det är E i klassen som har upptäckt vad jag surfar på och ser vägen till framgång.

Därför sitter jag nu med fingret på uppdateringsknappen för att se när mitt inlägg publiceras på Sourze. Men hur många gånger jag än trycker på den där knappen så händer inget. De jobbar bara dagtid på Sourze, uppenbarligen. Det är en svindlande tanke att jag kanske imorgon bitti kommer att bli publicerad. Det är ingen riktig tidning med riktig redaktion och enormt utbildade journalister som skriver, självklart, och dessutom blir troligen alla som skriver dit publicerade, men man måste börja med en liten sten för att kunna bygga ett stort hus. En artikel publicerad någonstans är bättre än ingen artikel publicerad ingenstans.

Att bli publicerad, är det vad alla journalister strävar efter? I mina öron låter det lite egoistiskt, att synas och höras, det är inte vad jag strävar efter mest av allt. (Kanske tycker ni att det är väldans märkligt att jag strävar efter att bli journalist i så fall, men det är en annan historia…) Dock är att bli publicerad också en bekräftelse på att jag är på rätt väg, mot att bli journalist. För en tapper journaliststuderande som är precis i början av sin karriär är det en stor sak, att få sin text publicerad och tillgänglig för läsare.

Måhända är det egoistiskt att söka publicering, men det är precis vad man behöver i en situation som denna, då praktiksökandet har gått i stå och framtidsdrömmarna stöter på patrull hos verkligheten. Håll i er, nu bär det av mot journalistyrket! ;)

7 Kommentarer

  1. Elisabeth

    Visst är det kul med drömmar och när de sedan långsamt slår in är det ännu bättre. Ge aldrig upp!

    Svara
  2. Mamma

    Ett litet tips från en som jag går på AF ihop med. Kommer inte ihåg hennes namn men hon har jobbat på HD i många år. Ring till en Eje Sjölander ang praktik. (Om du inte redan har pratat med honom)

    Svara
  3. papelito

    elisabeth: mm, det är det. ska försöka kämpa :) tack för kommentar!

    mamma: jo, tack för tipset, det har jag gjort, han är personalchef.

    Svara
  4. Carro

    Det kan vara tufft men det är inte omöjligt :D Önskar dig en trevlig helg och lycka till med praktikplatssökandet, you’re not alone :D / Carro

    Svara
  5. papelito

    carro: tack! :) vi alla sitter väl i samma båt antar jag.. vi visste väl att det skulle vara svårt innan vi gav oss in på det här..

    Svara
  6. agnethschen

    det är bra att du vill bli publicerad och kämpa på med det!!!
    jag har tömt min dator, det blev typ 7-8 hundra (ja, hundra) sidor med text………. :-o det är fem år sedan jag sist figurerade i tidningar och böcker. kanske dags att ta tag i det igen? Jag har ingen lust, så jag imponeras av dig och tycker att det är bra tt du kämpar på!
    Kram min vän!

    Svara
  7. papelito

    agnetschen: det var ambitiöst att tömma datorn på allt måste jag säga! antar att du har skrivit ut allt på papper… angående publicering – har man ingen lust så låter man bli, helt enkelt :) kramar i massor

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *