När våren nalkas i alla helsingborgares favoritskog blir marken alldeles vit. Små blommor från underjorden tränger genom lager av mark och mylla innan deras smala stjälkar når ljuset och så småningom lyckas skapa vita blad som riktar sig mot solen. Sida vid sida, tusentals, miljontals står de i slutet av april, räddar våren och inviger sommaren.
Det kan verka töntigt eller tantigt. Men faktum är att vitsippor är något alldeles särskilt. Jag har inte sett dem på fem år. I Norrland fanns ingen vår, bara vinter och halvsommar. I Stockholm fanns ingen bokskog. Och ingen riktig vår utan en ordentlig matta av vitsippor.
Men nu är årets obligatoriska besök i vitsippsskogen avklarat. Jag har beskådat kraften från underjorden.
Underbart. Johan saknar vitsippor som enligt honom visst finns i Norrland. Han hävdar att vi ska starta en vitsippe-koloni här i Sillviken. Spännande va? ;)
Agnetha: Han ljuger (igen)! Jag har aldrig sett en vitsippa i Norrland, men å andra sidan har jag bara bott där 2½ år, det kanske var tuffa år för vitsippan just då. Jag tycker att ni ska sätta vitsippslökar över hela gräsmattan ;) Jag kan hjälpa till att gräva ner dem när jag kommer och hälsar på! :)
Joodå visst finns det vitsippor i Sthlm. Du har bara missat dom! För det finns en hel del:)
Visst är det underbart, ena veckan fantastisk skidåkning,
nästa vecka denna matta av vitsippor.
Linnéa: Jag har lagt märke till att det finns här också, massor på skolan ju. Jag ber om ursäkt för detta oförskämda och faktalösa påstående från min sida.
Mamma C: Verkligen! Tänk om vi hade haft en skidbacke i Helsingborg, då kunde man upplevt det samtidigt (under förutsättning att det blev kallt bara i backen så klart).
Nejdå, det gör inget att du skrev fel!:) Alla kan ha fel!