I kväll hade jag storförmånen att få se tv-programmet Stars Without Makeup på femman. Först trodde jag inte att det var sant, att det verkligen finns ett tv-program som gör vad detta program gör. Men det var det, sant, för det visades på tv som vilket program som helst. För den oinvigde kan jag berätta att programmets idé är att visa kända människor utan makeup, helt enkelt. Ni vet de där bilderna i skvallertidningarna där man kan se fula bilder på kändisar som är tagna när kändisarna minst anar det, sådana bilder bestod programmet av, en lång kavalkad av de fulaste bilderna redaktörerna hade kunnat leta fram. Det zoomades på celluliter och på hängkinder och påsar under ögonen. Jag fick känslan av att det var för att ”sätta dit” kändisarna som man hade gjort programmet, för att visa att de bara luras, att de i själva verket är fula och bedraganda människor de där kändisarna. Enda ljuspunkten i programmet var när Cher blev arg och skrek åt kameramannen att sluta filma, att det var hennes privatliv det handlade om och att hon ville vara ifred för en gångs skull. Då hejade jag på Cher. Kommentatorn hejade på kameramannen.
Fy fasen för att bli känd. Bli förföljd av löjliga paparazzis som bara gör sitt löjliga jobb. Vem vill egentligen se kändisar i fula träningskläder i oförberedda situationer? Kanske finns det någon som njuter av att även kändisar under sitt glittrande skal kan var fula vardagsmänniskor, som kan ha dåliga dagar och se ut därefter, men hur schysst är det mot den där stackars kändisen som får sina celluliter uppfläkta på widescreenen, egentligen?
Nåja, känd är nog inget jag behöver oroa mig för att bli, min strävan är helt enkelt för svag för det. Och så kan jag inte komma på något som jag skulle kunna bli känd för heller för den delen. Några tårar gråter jag inte för det utan jag trivs ganska bra i det behagliga vardagslunk som kännetecknar mitt liv. Men ta och titta på det där programmet, Stars Without Makeup, om det dyker upp på tv:n igen. Inte för att det är bra, men bara som ett skrämmande exempel, om du någonsin skulle vilja glänsa lite och bli känd. Celluliter på widescreen tar ner dina fötter på jorden.
(Angående celluliter så dömer jag ingen som har dessa, men visst trivs de bäst där miljoner människor inte kan se dem och inte i nöjessammanhang på tv?)
Skall vi bilda klubb: anti=kändacelluitersgömmes för paparatzzisklubb? *skrattar gott*
viskar, har ingen widescreen, men väl en jäkla stor plasma,, kanske tur jag inte såg det där programmet.
haha..ja, d skulle nästan behövas en klubb för d där, men d enklaste e väl egentligen att sluta kolla, o jag tror att alla som sett programmet en gång inte vill göra om d..eller kanske, för man dras väl alltid t d som e lite äckligt o elakt ändå.. har varken widescreen eller plasma själv, men d gav liksom lite mer effekt än att bara skriva 21-tumsskärm, mytoman som jag är :p
Tyckte nästan att det värsta med programet var att många av bilderna de lyckades hitta på kändisarna inte alls var speciellt hemska. Fullkomligt normalt att inte alltid vara klädd för röda mattan. Idiotisk programidé som aldrig borde ha kommit så långt som till att få visas på teven.
De kändisar de faktiskt inte hittade några ”dåliga” foto på, ja då fixade de egna bilder genom att lägga på 100kg och åldra dem 50år.
Det jag borde frga mig själv är egentligen varför jag satt och såg hela skiten =).
ja precis, d glömde jag helt bort att dom hitta på egna fulbilder, d va ju d sjukaste m hela grejen egentligen.. o så får vi sitta o skämmas för att vi har sett skiten :)
Shit Patrik! vad kollar du på för program egentligen? Vänta du bara, jag ska göra dig känd! *mua-ha-ha* :D
åå nej!! o så kommer du ta otrevliga bilder på mej när du ringer på dörren tidigt på morronen o jag e ofärdig att möta världen.. så kommer du sälja dom dyrt t nån tidning eller tv.. jag visste d! du e ond innerst inne! ;)