Svett – livets saft

Kroppsvätskor är spännande saker. I alla fall tycker jag det om man ser till de normer som omger dem, som förbjuder dem eller förbjuder att vi pratar om dem. Svett är en av dessa och det är också om svett det här inlägget handlar…

Är det okej att svettas? Kanske en patetisk fråga men om man funderar lite över det så kommer man nog fram till att det inte är speciellt okej, att svett omgärdas av förbud, att det får ske i det fördolda där det varken syns eller luktar. Det är därför det finns deodorant för att dölja för synen och parfym för att dölja för luktsinnet. Svett ska undvikas och om vi ändå blir svettiga duschar vi, för att befria oss ifrån den.

Alla vet att alla svettas, i större eller mindre omfattning, och alla vet att det fyller en livsviktig funktion, att göra av med värme när vi arbetar kroppsligt och blir varma. Varför omgärdas det då av ett sådant tabu? Är det för att svett kan ge upphov till lukter som vi tycker det är äckligt eller är det själva svettandet i sig som är motbjudande? Eller tycker vi att det är så äckligt egentligen eller är det bara något vi har lärt oss att inte tycka om och borde det inte vara kulturellt betingat i så fall?

Jag tror att Sverige är ett svetthatande land. Det finns bara två platser som det är helt tillåtet att svettas på, och det är träningslokalen och bastun. I gymmet är det ganska naturligt att man utsöndrar svett när man anstränger sig och ingen kan göra något åt det, kanske är det därför som det blivit så accepterat, att människan insett sig besegrad av naturens mäktiga krafter. Och i bastun är det rent av en del av själva grejen och inte fullt så många tycker det är något märkligt med det i jämförelse med hur många som tycker att det är det utanför bastun. Förmodligen är det så att inte så många tycker det är äckligt heller att sitta bredvid andra svettande människor och kanske till och med på en träplanka som är svettindränkt av tidigare bastubesökare. Det borde betyda att synen på svettandet är kulturellt betingad, dvs. inlärd, och ingen naturlig reaktion eller äkta avsky.

Så om det anses vara förbjudet i Sverige, i vår kultur, finns det inte andra länder där det är mer tillåtet? Min teori är att det är mer tillåtet i varmare länder, där deodoranter i armhålorna helt enkelt inte förmår hålla tillbaka all denna kroppsvätska från att tränga ut genom huden. Där har man resignerat inför det faktum att det är oundvikligt att svettas. Tänk dig själv om du åker på chartersemester och hamnar på något varmt ställe vid Medelhavet. Är det inte mer okej att du går omkring med svettig rygg där än att du gör det hemma på jobbet eller i skolan?

Svenskar hatar svett. Medelhavsbor tillåts svetta. I bastun och träningslokalen är det troligen tillåtet att svettas oavsett var man bor. Men varför pratar vi aldrig om svett? Det hymlas om det och försöks döljas. Handsvett torkas av på byxorna och skorna behålls på på bion. Var är svettdiskussionen? Svetten är ju trots allt livets saft, en naturlig funktion som bevisar att vi är levande varelser och inte maskiner.