65% av oss är potentiella mördare

5 april 2006 | Gammelhögen | 6 Kommentarer

Föreläsningen igår handlade om hur människor kan påverkas av grupptryck. Vår föreläsare hade en rad exempel och ett av dem var ett experiment som hade utförts på en trottoar med mycket folk. En skådespelare fejkade en hjärtattack och samtidigt passerade två andra skådespelare den hjärtattackande personen utan att stanna till och hjälpa. Effekten av det hela blev att alla som promenerade på trottoaren även de passerade utan att hjälpa till. Där låg alltså en person med (fejkad) hjärtattack och ingen brydde sig. Anlitade man däremot en skådespelare som direkt när hjärtattacken slog till försökte hjälpa den drabbade personen, stannade genast flera av de förbipasserande och erbjöd sin hjälp. Om man någon gång kommer drabbas av hjärtattack, får man innerligen hoppas att den person som först passerar förbarmar sig över situationen och inte bara går förbi, för om personen bara går förbi är det liksom kört, att tolka utifrån resultatet av det här experimentet.

Det är skrämmande hur lätt det är att påverka människor och hur svårt människor har att hålla på sina principer i situationer där de utsätts för påtryckningar från grupper eller från personer i maktpositioner. Ett klassiskt experiment som har genomförts är Milgrams experiment, i vilket en försökdsdeltagare luras att tro att han/hon på riktigt ger elstötar till en person i ett annat rum. Personen i det andra rummet ska, enligt vad som sägs till försöksdeltagaren, lära sig att huvudräkna bättre. När personen svarar fel på ett tal ber försöksledaren den lurade försöksdeltagaren att ge en elstöt via ett reglage. Vad försöksdeltagaren tror är en riktig stöt får personen i andra rummet att skrika och så småningom banka i väggen. Försöksledaren uppmanar försöksdeltagaren att höja spänningen för varje gång som personen i andra rummet svarar fel. Försöksdeltagaren är medveten om att det finns en gräns för hur kraftig elstöt personen i andra rummet tål, och försöksledaren får försöksdeltagaren att närma sig denna gräns. Till sist är gränsen nådd men hela 65 procent av försöksdeltagaren lyder försöksledarens uppmaning att öka dosen elstöt, trots att de är medvetna om att de då kommer ge en dödlig dos. 65 procent av deltagarna ger alltså en dödlig elstöt till en människa, enbart för att försöksledaren instruerar dem att göra så.

Man kan lätt förstå hur människor kan göra hemska saker i krigssituationer genom att studera sådana här experiment. Samtidigt skräms jag av tanken på att människan är så lättpåverkad och så lätt kan göra så hemska saker. Det tog inga månader eller veckor och inte ens en dag för att få 65 procent av deltagarna i Milgrams experiment att mörda.

6 Kommentarer

  1. Lena

    Det är ett intressant område du tangerar i din text. Det här med grupptryck och den påverkan andra kan ha över en individ är mycket intressant. Men som du skriver hoppas man på att i krissituationer att det då finns de som vågar stå emot, gå emot eller göra det som de instinktivt känner är rätt att hjälpa. Har dessvärre sett både och. Det handlar också om chocktillstånd inte att förglömma.

    Svara
  2. papelito

    lena: tack för din kommentar! ja chocktillstånd tror jag kan göra mycket m folk oxo.. tyvärr är jag överbevisad om att det inte behövs ett chocktillstånd för att folk ska reagera mot sina egentligen värderingar.. man får försöka lägga det på minnet tills när man hamnar i en sån situation själv, där man förväntas agera, men det är alltid lätt att frånsäga sig sitt ansvar när det finns andra i närheten som lika gärna skulle kunna ingripa.

    Svara
  3. Frk Jonsson

    :-o Oj, det är riktigt intressant papelitis … fast jag tror på något vis att om man typ upplyser människor om att det funkar på det här viset, så kanske man kan påverka människor att bryta det här mönstret, på något vis?

    Svara
  4. papelito

    frk jonsson: mycket smart tanke, så tänkte jag oxo, men det visar sig tydligen att man har gjort några sådana här konformitetsexperiment med människor som först blir upplysta om tendensen att anpassa sitt tänkande till vad andra tänker.. t.ex. har man upplyst sjuksköterskor i frågan, att det finns en risk att man låter undervärdera sitt eget sunda förnuft när man hamnar i en position där man utsätts för grupptryck eller får en order från en överordnad.. när man väl hade förklarat för sjuksköterskorna hur stark denna konformitet är, lät man dem genomgå ett praktiskt prov, utan att de visste om det.. deras schema lades så att de fick jobba ensamma på en avdelning nattetid.. telefonen ringer och det visar sig vara en läkare, kanske överläkaren, som beordrar sjuksköterskorna att gå in i en viss patients rum.. där kommer de hitta en spruta som läkaren har glömt att ge tidigare under dagen.. läkaren upplyser vad sprutan innehåller och varje sjuksköterska inser att den mängden av det preparatet utgör en dödlig dos.. av de tio sjuksköterskor som utsattes för detta experiment gav nio sjuksköterskor den dödliga dosen till patienten (som förhoppningsvis egentligen utgjordes av någon slags overkande saltlösning).. den tionde sjuksköterskan tvekade fortfarande efter en halvtimme… den lärdom vi kan dra av detta är att det tydligen inte alltid hjälper att informera om psykologiska tendenser för att vi ska kunna undvika dem.. skrämmande!

    Svara
  5. Gsan

    Jag skulle vägra , jag har vandrat motsols hela mitt liv, tagit strid…så känns det, men fan vet:)! usch ruskigt jobbigt , det du skriver…brrr*

    Får jag berätta om en händelse, det inträffade i vår stad. En påverkad man faller i gatan, en präst går förbi och ropar ”men är det inte ngn som kan hjälpa den här mannen ”……det kommer fram en kvinna varpå prällen lämnar henne…ensam med mannen på gatan….vad säger det?

    Svara
  6. papelito

    gsan: usch vilken egoistpräst! jag tror att anledningen till att man inte går fram och hjälper någon är att man tror att man inte ska klara av det som behövs göras för att rädda personen i fråga, och att man är rädd för att bli lämnad just ensam med personen som behöver hjälp.. man är kanske osäker på hur t.ex. en hjärt-/lungräddning går till och vågar inte vara den första som går fram till personen, för man är inte säker på att man vet hur man ska göra..

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *