Den andra världen

Påsken går sin sakta gång och jag sitter och väntar på att folk ska komma upp till stan igen. Det är kusligt när alla studenterna lämnat sitt revir och bara en lätt vind sveper mellan husen. Det är mörkt överallt, tyst överallt. Dimman ligger tät och tallarna vajar i takt med att snön faller. Den i vanliga fall så vältrafikerade cykelbanan utanför fönstret är öde, hela universitetet är öde. Det här tillståndet hamnar studentområdet i Umeå i varje sommar, jul och påsk. Det känns som att man är den sista människan på jorden efter att någon slags smitta tagit allas liv. Man vandrar omkring och kan göra vad man vill, utan att någon märker det, för det finns ingen annan här.

Förutom min granne L då. Han är också övergiven i påsk. Vi har druckit öl och ätit kaka och bekantat oss med varandra mer än vad man brukar göra med sina grannar.

Den underbara människan J är på semester med mamma i Italien, åker runt i en liten bil längs kusten och solar sig i vattenspegelns ljus. Jag vill åka utomlands. Jag vill vara där det händer saker. Ibland känns det som att jag är på helt fel plats, att det inte är här jag vill vara, men att jag hamnat här av en eller annan anledning eller orsak som jag inte alltid kan rättfärdiga. Vad skulle hända om jag sa upp kontraktet på min lägenhet, sålde mina grejor och åkte iväg, bort mot verkligheten, där man inte bor i en liten låda och är skyddad mot alla faror som lurar i den riktiga världen. Det finns en värld där inga ica-kort, krogköer, cykelbanor, systembolag, vintermössor , bostadsbidrag och apotek existerar eller där alla bilar stannar vid övergångsställen eller där fjärrvärme värmer alla hus till precis lagom temperatur. Det finns en värld där människorna vågar leva, en värld av flamenco och balkanmusik och nudlar vid gatukanten och dammiga bergsvägar, där man kan se solnedgången i ett turkosblått hav som kantas av lummigt gröna buskar och där man kan sitta på en brygga och dingla med fötterna ovanför fiskarna som simmar under ytan hela dagen.

En dag ska jag nog flytta dit, till den andra världen, där man inte vandrar omkring i en låtsasvärld där saker som tv-program, att få tillbaka pengar på skatten och senaste schlagermusiken har något värde. Jag ska flytta dit där de verkliga värdena värdesätts, vänskap och kärlek och lycka och harmoni, där musik spelas för att den är bra, inte för att den drar in pengar.

Snart är påsken över. Vardagen fortsätter. Jag frågar mig när jag ska sätta ett slutdatum för när jag måste flytta till den bättre världen.