På Jylland

Jag har varit på en fem-dagars campingsemester med N på Jylland. På väg tillbaka hem stannade vi i Århus för att äta, råkade gå förbi vad som verkade vara en trevlig restaurang och gick in för att titta på lunchbuffén. Då hör jag att någon ropar mitt namn och jag vänder mig om och där står en tjej som har gått i samma klass som mig uppe i Umeå. Där, i Århus, på en restaurang, långt bort från Umeå och Sverige, råkar vi på varandra. Det visar sig att hon ska läsa samma kurs som mig till hösten.

Det händer oss alla, att vi träffar människor vi känner på platser där vi trodde att vi var helt anonyma, eller där vi inte trodde att vi skulle träffa på just den personen. När jag var i Blekinge och hälsade på J åkte vi till Karlskrona en dag. Där träffade jag en tjej som pluggade spanska i Cádiz tillsammans med mig. Och i Umeå snubblade jag över en annan tjej som också pluggade i Cádiz. Sannolikheten för att man ska snubbla över människor bara sådär helt plötsligt två hundra mil från där man träffades sist är ganska liten. Mycket liten.

För övrigt är Jylland ett mycket trevligt land. Människorna är i allmänhet vänliga och hjälpsamma och pratar man svenska med dem så svarar de på danska, inte som på Själland där de börjar prata engelska i tid och otid. Och de bor i ett land som inte alls är platt och gräsbevuxet, utan som bjuder på omväxlande natur, härliga kullar, dock inga berg. Myten om att den danska befolkningen skulle vara mysig och trevlig trodde jag länge var just en myt, men nu inser jag att det är de stressade storstadssjälländarna som drar skam över landet. På Jylland är alla fortfarande mysiga.