Jag bor ingenstans, det är så det känns. Inte i Umeå, för därifrån flyttade jag för en vecka sedan. Inte i Helsingborg, för här har jag ingen lägenhet. Och inte heller någon annanstans bor jag. Om en vecka bär det av till Frankrike.
Jag fick en tidning om Helsingborg. Den hette ”Ny i stan” och berättade om hur förträfflig staden är. Trots att jag är född i kommunen och har levt majoritetsdelen av mitt liv här känner de inte igen mig inom byråkratin? Det är lite respektlöst tycker jag. De behandlar mig som vilken ny stadsbo som helst ju! Om jag ändå kunde tjäna lite på att betraktas som alldeles ny kommuninvånare, som i Umeå, där man får fyra rabattkuponger när man folkbokför sig…
Jag ringde till Frankrike för att berätta när jag kommer till landet. En fransk kvinna svarade. I ett brev från den franska språkskolan stod det att jag skulle berätta när jag skulle anlända så att lägenhetsinnehavaren skulle vara hemma vid tidpunkten och kunna lämna över nyckel och så vidare. Det var lägenhetsinnehavaren jag pratade med och hon pratade bara franska. Så trots att jag har anmält mig till en nybörjarkurs i franska lyckades vi komma överens, på franska, om att jag skulle ringa när jag befann mig på stationen i Annecy, innan jag hoppar in i en taxi som tar mig till lägenheten. Hon verkade jättetrevlig och hon är kanske den människa som kan ta kål på myten om de otrevliga fransoserna som hatar allt som inte låter franskt. Jag hoppas på det i alla fall.
I helgen som gick var jag i Karlskrona och hälsade på min vän N tillsammans med hans bror. N pluggar i Karlskrona och återigen fick jag uppleva denna underbara stad. För er som aldrig har varit där säger jag klipphällar, bryggor, broar, strandnära tomt och skärgård så kanske ni förstår varför den har en speciell plats i mitt hjärta. Bättre årstider än vintern finns naturligtvis att besöka den, men eftersom det var senast i somras som jag träffade N tyckte jag att det var på tiden att så skedde igen.
Och J är ute och far i stora världen, borta i Asien, dricker risbrännvin och vandrar runt på risfälten, innan hon börjar sitt nya jobb i främmande svensk stad. Min värld är inte längre som den har varit. Var sak har fått en ny plats.
PUSS! Har e jag! Narmre an det ibland tycks! PUSS PUSS saknar och langtar
enifesoj: riktigt nära måste jag säga! synd bara att det är elektronisk närhet. ta hand om er! puss puss puss
Åh, papelitis! det händer så mycket i ditt liv att jag knappt hinner med.
och verkligen respektlöst det där med tidninga, det händer mig varenda gång jag flyttar tillbaka till skogen, visst är det sjukt?
det är så mycket som rör på sig just nu. du tillf rankriken, mina föräldrar flyttar ur sitt hus. nu ska min syster med familj också byta hus. det är bara jag som står stilla och det känns besynnerligt.
vi hörs snart!
Kramar!
frk jonsson: jag tycker det känns tryggt att ha dig som en liten fast punkt i tillvaron, man vet var du är… annars brukar du ha ganska många projekt på gång, man behöver ju inte röra sig geografiskt för att röra sig framåt heller :) kram