Kockarna på hotellet lagar av outgrundlig anledning väldigt ofta sparris. Till mitt förtret, för det är så svårt att uttala på danska.
Ett inlägg om sparris i Danmark.
Skillnaderna mellan nordöstra Själland och nordvästra Skåne är inte stora. Språket är det som skiljer mest och det är också där mina största anpassningsproblem ligger. Även om jag pratar hyfsad danska finns det ord som ställer till det. Som sparris. På svenska heter sparris sparris, men på danska heter det något väldigt annorlunda. Så annorlunda att jag inte har lyckats lära mig det. Så varje gång jag ska presentera maten i hotellets restaurang slutar det med att jag står med den jäkla sparrisen på tungan och inte vet hur den ska uttalas. Sparrus, asparris, asparr? Till gästernas glädje. De avslöjar att jag är svensk direkt.
Annars är det många danskar som tror att jag kommer från USA. Jag vet inte hur jag lyckas få till en amerikansk accent på min danska, men tydligen lyckas det på något sätt. Danskarna känner sig dock lite lurade när de får veta att jag i verkligheten är svensk, lite tillkortakomna över att de inte kan känna igen en svensk som försöker prata danska.
För övrigt är danskar faktiskt lite besatta av svenskar och Sverige. Varje gång jag åker tåg mellan Helsingör och Hornbaek och inte stänger in mig i min egen musikvärld, hör jag en dansk människa nämna svensk eller Sverige. Motsvarande fenomen hör jag aldrig på den svenska sidan. Svenskar pratar om gipsskivor och fuktproblem helt enkelt. Grymt spännande :)
va? asparrgus? sparrisaguasisus papeltitios … öh…
jaja, ok. jag ser ditt försök att skryta med dina fantastsika språkkunskaper. och du, bara så du vet så är det fullt med nakna MÄN i din förhandsvisning av fotoalbumet till höger just som jag skriver dessa ord. vadan detta? :-o
vi måste ringas snart.
kramen!
a: vad är det för fel på nakna män?