Ett dilemma har dykt upp. Som framtida journalist gäller det att låta alla komma till tals i journalistiken och inte döma någon. Som journalist förväntas man vara opartisk och inte stå på någons sida.
I verkligheten står jag på någons sida i många situationer och emellanåt avslöjar jag på vems här på bloggen. Som framtida journalist kan min trovärdighet ifrågasättas. Hur ska man bevisa att ens privata åsikter inte påverkar arbetet?
Det handlar om förhållandet mellan det privata och det offentliga, mellan åsikter och objektivitet.
Det är ett dilemma att journalister har åsikter. All journalistik bygger på journalisternas trovärdighet. Är journalisten inte trovärdig faller läsarnas/lyssnarnas/tittarnas förtroende för det journalisten förmedlar. De flesta som läser en dagstidning vill ha information, inte åsikter.
Men alla journalister har åsikter, det är ingen hemlighet. Återstår bara för journalisten att bevisa att de åsikter man bär på inte påverkar det arbete man utför.
Å andra sidan finns det de som hävdar att det är journalistens arbetsuppgift att belysa orättvisor i samhället, att lyfta fram de svagas röst och sätta dit de som fifflar. En journalist utan åsikter kan aldrig göra det. Vad är en orättvisa till exempel? Det är en privat uppfattning som bygger på en åsikt. Vilken tur i så fall att alla journalister verkligen har åsikter.
Vad man som journalist inte kan göra är att propagera privat för något, medan man som journalist försöker propagera för något helt annat. Då faller trovärdigheten snabbt. Som privatperson kan man inte förespråka rasism för att som journalist försöka motverka den. Dock är det uppenbarligen tillåtet som journalist att motverka rasism.
Å andra sidan kan man inte som privatperson förespråka höjd skatt och som journalist göra detsamma. Då är det inte journalistik utan politik. Men varför är det okej att som journalist försöka motverka rasism men inte att försöka höja skatten?
Dilemmat för mig består i att jag har en blogg där jag skriver vad jag tycker. Som blivande journalist kan det komma i konflikt med mina arbetsuppgifter. Låt säga att jag har skrivit något förkastligt om en person på min blogg och att jag i framtiden ska skriva ett reportage om en konflikt där denna person utgör ena parten. Då är min trovärdighet vad gäller objektivitet ifrågasatt.
Det är ett problem för journalister. Å ena sidan måste man vara väldigt samhällsengagerad för att hitta bra ämnen att skriva om. Å andra sidan får man inte vara så engagerad att man väljer sida. Dock väljer alla sida, även journalister, medvetet eller omedvetet. Journalister tänker precis som vanliga människor.
Upp till läsaren att granska vad som tar mest plats i journalistiken – åsikter eller objektivitet. I vilket fall gör jag inget anspråk på att vara journalist här i min blogg, till skillnad från de reportage jag skriver i min roll som framtida journalist.
det var skojsigt att titta på dina bilder papelitis. din bloggsida är sååå tjusig :-) Vi hörs!
tack agnethis :)
Intressant reflektion. Fast finns det någon objektiv journalistik?
niclas: nä, precis.. upp till läsaren att bedöma vad som tar mest plats, åsikter eller objektivitet. det finns ju något som heter objektivitet, även om det sällan existerar i praktiken.