Ännu längre norrut

19 april 2008 | Gammelhögen | 4 Kommentarer

Rapport från Jukkasjärvi samt Torneträsk.

I Jukkasjärvi börjar det droppa in från taket. Renfällarna i några av rummen blir blöta. Det är sista veckan rummen är bokningsbara och ännu en vinter med norrsken över Torneälven och ishotellet är över. Isen som lånats ur älven ska återbördas och få fortsätta sin väg som vatten, ut mot Bottenviken. Byborna kan andas ut. Inga fler ishotellsturister på ett tag. Lugn och ro i byn.

Men innan hotellet har runnit ner i älven helt och hållet hann jag med ett besök. Jag fick följa med de två damerna från Kiruna. När jag stod utanför ingången var det aningen overkligt. Ishotellet har man hört talas om, det ska vara vackert och något alldeles särskilt. Och så står jag där utanför och är på väg att uppleva det där alldeles särskilda. Det är nu det händer. Kontrast mellan den blåskimrande isen och den kompaktvita snön. Rum efter rum bakom tygskynken. Mönster på andra sidan genomskinlig is och skulpturer som snurrar sig runt sängarna. Det var fantastiskt. Det är värt ett besök.

Torneträsk däremot, det är inte så turistanpassat. Det ligger åt andra hållet längs E10:an, längs järnvägen mot Narvik där malmvagnarna sakta glider längs bergssidorna. Vägen tar bilresenären genom orörd natur utan en sommarstuga i sikte. På vårkanten är parkeringsfickorna längs vägen välparkerade av bilar med släp. Det är pimpelfisket på gigantiska Torneträsk som lockar.

Snövita berg smeker himlen med sina runda toppar och framme i Björkliden, halvvägs mellan Kiruna och Narvik, kan man åka skidor på dess kroppar. Lapporten övervakar skidåkningen och när man står i Abisko känns det som att det är just där fjällvärlden börjar. I själva verket står jag mitt i den, fjällvärlden. Jag tittar på Sverigekartan och bedömer avstånd. Umeå där jag pluggade – söderut. Luleå där jag har bott på hotell – söderut. Haparanda som känns som nordligaste norr för en helsingborgare – söderut. Jokkmokk, Övertorneå, Pajala. Allt är söderut. Det enda som inte är söderut är Norge. Det som var mer norrut än allra mest norr har nu blivit mer än ett svart hål i mitt medvetande.

Jag hade gärna velat fortsätta E10:an längs malmbanan men avstånden är långa på Nordkalotten. Jag hade gärna sett Atlanten öppna sig på andra sidan fjällkedjan, sett malmen lastas på båtar för att skeppas ut över världen. Men jag får nöja mig med halvvägs och det är ändå en ordentlig resa.

Slut på rapport.

4 Kommentarer

  1. Niclas

    Vad kul du verkar ha det. Man blir ju själv sugen på att uppleva norra Sverige och för den delen Norge:) Hur kommer man på iden om ett ishotell? Så osäljande då att den blir säljande. haha:) Ha det så kul på din återstående resa! / Niclas

    Svara
  2. Mamma

    Vilken underbar resa du varit på och vilka trevliga damer du hittade. Tur du hann till ishotellet innan det rann iväg. Nu är jag avundsjuk på din resa. Man skulle kanske………Kram på dej

    Svara
  3. C

    Jag vill oxå resa långtlångt norr ut…nån gång! =)

    Svara
  4. papelito

    niclas: ja det är skam på torra land att du inte har varit längre norrut! tur att jag fick dig att åka till umeå iaf :)

    mamma: ja, det kanske man skulle ;) tåg till kiruna och hundsläde till ishotellet, det är bara att boka till nästa vinter…

    c: jag vet :)

    Svara

Lämna ett svar till papelito Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *