Berlin.
Jag och C har varit där. Det är en av mina favoritstäder. Det är en stad i rörelse, som byggs om, som förändras, där det känns att historian har sin gång. För sextio år sedan sönderbombad efter andra världskriget. För tjugo år sedan avspärrad i två delar. Än idag är man i färd med att sopa resterna av gamla Östberlin under mattan. Det monumentala maktpalatset har man rivit. Ersätts av en ny byggnad i gammal stil, en återuppbyggnad av det slott som stod på platsen innan östra Berlin blev en del av Sovjetunionen.
Festivalen.
Den är över. Tre dagar av trängsel och grillos på stan. Dagarna efter fylls lokaltidningen av arga insändare. För dyra toaletter, för högljutt, för skräpigt, för enoformigt, för trångt, för lite öl, för mycket öl, för utspritt, för sent. Anledningarna är många för att fatta pennan och skriva insändare. Men oavsett antalet insändare i tidningen svärmar folk på stan så helt fel kan det inte vara. Personligen uppskattar jag festivalen. Å andra sidan bor jag inte mitt i den.
Norrland.
Tre norrlänningar med E från klassen i Umeå i spetsen kom på besök. Inget planerat, han bara hörde av sig ett par dagar tidigare. Det är så man ska göra om saker ska bli av. Vi måste ses, vi måste höras, vi rings. Det händer aldrig om man inte gör det i samma stund som man tänker det. Stor eloge till E alltså, för att han tog sig ner på besök.
0 kommentarer