Slå rot

28 juni 2009 | Vara människa | 3 Kommentarer

090628

Medan en lätt skymning letar sig in över staden klockan nio en söndagskväll har jag utsikt från sjätte våningen. Svalorna gör stora svängar mellan höghusen och susar nästintill ljudlöst förbi mitt huvud ända inne på balkongen. Bakom träden skymtar den danska kusten i ett vitt havsdis. Det har varit en varm junidag och jag har vattnat mina nyplanterade grönsaker i krukorna.

Det är här jag bor. På en liten plätt jord som ligger precis vid Öresunds smalaste del har jag mitt hem. Här bor jag tillsammans med 120 000 andra människor som delar samma stads öde. I dag cyklade vi (nästan allihopa) till Råå för att bada. I en lång cykelkaravan tog vi oss söderut längs buskkantade cykelbanor för att låta sundets vatten komma så nära oss som det bara går.

Det här är Sveriges riviera. När sommarnätterna är ljumna befolkas centrum av vindrickande livsnjutare. Trubadurers musik sprider sig ut över ett spegelblankt hav från uteserveringarna. Härifrån kan man åka utomlands på tjugo minuter.

Det är en kväll som denna, när de orangefärgade solstrålarna ligger lågt över hustaken och fåglarna kvittrar, som jag tror mig veta att allt jag behöver finns här och på cykelavstånd. Brytbönorna har fått decimeterhöga stammar, morötterna har skickat upp korta, späda strån ovan jord, löken ligger fortfarande och lurar under ytan. Efter att ha varit utomstads i flera år gör jag gemensam sak med mina grönsaker – skickar ner mina rötter och samlar kraft för att leva just här.

3 Kommentarer

  1. Mamma

    Hoppas du får långa o kraftiga rötter så du inte far iväg långt härifrån.

    Svara
  2. Emelie

    Du skriver helt otroligt vackert. sådär fint vill jag också skriva.men jag jobbar på det hehe:)

    Svara
  3. papelito

    Emelie: Tack! Att jobba på det samtidigt som man känner efter vad man vill skriva, långt inifrån, är enda sättet :)

    Svara

Lämna ett svar till Mamma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *