Vara människa

Vad en vattenskada har lärt mig

Det är alla hemkära människors mardröm. Känslan av fuktigt trä mot fingret, där inne bland väggar och golv, där det inte borde vara fuktigt alls. Hos oss satt fukten plötsligt i badrummet, inne bakom måleriet, i dörrkarm och tröskel. Som en vålnad som bitit sig fast under lång tid och nu växt sig...

Ytdesinfektion

Det var längesen jag var på gymmet. Alla svettiga händer och alla flåsande munnar. Finns det ett värre ställe att vara på under en pandemi? Ändå är jag där, tänker att ingenting blir bättre av att inte träna. Jag noterar vad de andra gör och de flesta av dem struntar i att rengöra, riktiga...

Det bor en rastlöshet i min kropp

Jag bär på en rastlöshet. Den gror i min kropp och har slagit rot i varenda organ. Min fru brukar säga att jag aldrig kan nöja mig med att bara vara. Hon säger att jag alltid planerar vad jag ska göra härnäst och inte är tillfreds. Att jag liksom måste vara meningsfull hela tiden. Det kan stämma....

Därför borde alla prova att leva utan bil ett tag

Vi hade en bil för några år sedan. Den gick bra tills den gick dåligt. När ytterligare en bil hamnade på skroten bestämde vi att det fick räcka för ett tag. Nu har vi levt billösa i drygt tre år och jag rekommenderar det till alla. Så här är det: Första tiden med min första bil var ljuvlig. Tid...

Ta hand om det lilla

Jag jobbar hemifrån för att slippa corona. En oväntad fördel är att jag kan lufta mina tomater på lunchen. Jag tar dem i handen i sina krukor, håller dem så att de inte ska falla, öppnar ytterdörren och ställer dem på trappan. Det där har jag inte fattat förrän nyligen, att man måste lufta dem....

Sista dagen före pandemin

Folk postar bilder under hashtagen "lastnormalphoto" på sociala medier. Sista bilden de tog innan coronapandemin förvandlade våra liv. Det är minnen från en annan värld. Före handspritens, munskyddens, isoleringens, nedstängningens, börsfallets, arbetslöshetens, dödens och rädslans tid. De där...

Så som katthimlen är

Det är två och ett halvt år sedan. Vi har precis lämnat djursjukhuset och låtit vår katt somna in. Jag har strukit honom en sista gång i pälsens riktning från nosen och mellan ögonen. Den här gången har han inte blundat som han brukar. I stället har hans ögon varit i gränslandet mellan uppspärrade...

Buskar och demens

Min brors granne står i sin trädgård. Hon har en ljusgrå jacka med luvan uppfälld. Ärmarna är för långa. Hon har kutig rygg och är på väg in i demens. I handen har hon en sekatör. Hon rör den metodiskt längs buskens grenar. Jag ser det eftersom hon står alldeles intill staketet. Med noggranna...

Det här med tandhygienister

Tandhygienistbesök. Det är något med att tandhygienister alltid ska ge en dåligt samvete. För att man inte använder tandtråd. Och om man använder tandtråd för att man gör det fel. Och om man gör det rätt för att man gör det för sällan. Och om man gör det tillräckligt ofta, typ en gång i veckan,...

77 watt

Lampan över matbordet har gått sönder och jag tar mig ner i källaren för att leta efter en ny. Jag har en låda som innehåller det mesta i belysningsväg. Med tiden har den kommit att rymma glödlampor med eller utan frostat glas, kvicksilverhaltiga lågenergilampor som tar en minut på sig att värma...

Att inte sammanfatta ett decennium

Nytt år, nytt decennium. Jag ser på sociala medier att andra sammanfattar vad det gångna decenniet inneburit, ofta genom att nämna de viktigaste händelserna. Jag skulle kanske också göra det, men sanningen är att jag inte orkar. Kanske har de betydligt enklare och mer lättöverskådliga liv än jag,...

Att välja ett hem

Frun och jag spanar efter hus. Vi tar på oss promenadskorna, glider förbi på trottoarerna. Snygg trädgård. Tråkigt tak. Fönsterna är för låga. Den balkongen alltså. Ju mer man tittar, desto svårare blir det. Men vi har snävat in urvalet. Gärna något toppigt, kanske från 20-talet, helst inte för...

Vad ska bort från 14 år?

Jag gör som jag brukar när jag ska skriva roman – jag gör något annat. Den här gången går jag igenom innehållet på den här bloggen. Första inlägget publicerade jag för 14 år sedan. Ni anar själv att det lurar en del pinsamheter här som jag kanske borde rensa ut. Men när jag bläddrar bland...

Ett nytt namn

Det finns dagar då det händer väldigt lite. Så finns det dagar då det händer väldigt mycket. Förra veckan hade frun och jag en dag då det hände lite extra. Vi har båda varit överens om att den skulle komma, men vägen dit har varit lång. Mycket längre än någon av oss tänkte. Jag vet inte vad vi ska...

Våren kräver alltid
att man presterar så mycket

Våren alltså. Det är en fantastisk tid, det tycker jag också. Men det är samtidigt en fruktansvärd tid och det ska vi inte glömma bort. Jag tänker inte på vädret, solen, pollen eller något annat världsligt. Utan jag tänker på alla dessa prestationskrav som våren för med sig. De är enorma....

En sista gång

Vår katt är död. Det är så hemskt att jag knappt förstår det. Plötsligt var han där, strykande, jamande, nyfiken och kelig. Nu är han det inte. Saker kan ändra sig så snabbt. Liv kan försvinna så fort. Så fort att man knappt hinner förstå att det är sant. Sex år har vi varit sambor, jag och han....

Vindstilla

Personer som bara har varit i Helsingborg några gånger säger att det alltid blåser här. Men det där stämmer inte. Åtminstone tänker jag att det inte borde stämma. Jag tänker nämligen sällan på det själv. Visst märker jag när det tar emot på cykeln om jag har kraftig motvind, eller om alla löv i...

Fokusera

Romanen. Det är verkligen ingen enkel grej. Jag har kommit en bit på vägen och känner mig stolt över det, men emellanåt blir det stopp. Som nu. Handlingen känns meningslös, persongalleriet grått och scenerna som sirap. Hur ska någon någonsin orka läsa den här smörjan om jag inte orkar skriva den?...

På promenad

I bland är lycka bara att få ta en promenad med ett barn. Plötsligt blir vintergula gräskullar intressanta former att befinna sig på eller nedanför. För ett barn är det mesta i världen spännande. För en 34-åring krävs lite mer. Eller ett barn som visar. Här är det sambon som har lånat ett...

Den stora romanen

Om man tjänar sitt levebröd på att skriva är det oundvikligt att tanken på att skriva en roman förr eller senare dyker upp. Det ligger i människans natur att försöka utöka sina marker, gå längre, ge sig i kast med nästa utmaning. Inte konstigare än att frukostbullsbagaren till slut försöker sig på...

Ett hem utan katt är bara ett hus

När jag träffade min sambo för fem år sedan fick jag en ny vän på köpet. Han var ytterst vrång och osällskaplig till en början, misstänksam och undflyende. Men så köpte sambon och jag bostadsrätt och han hade inte annat val än att flytta in under samma tak som mig. Det var han inte särskilt...

Höstlöv

Hösten är en ångestfull tid, en påminnelse om att ingenting varar för evigt. En glädjefull och varm årstid byts mot hotfullt mörker och utsatthet. Det hindrar så klart inte att man njuter av färgprakten under tiden. Här är några bilder från Pålsjö skog i Helsingborg.

Färg, ljus och en snygg tjej

Visst är det skönt i juli, men maj tar ändå priset för vackraste månad på året. När alla växter är fyllda av så mycket kraft att man inte ens kan föreställa sig att det var vinter nyss. Spirande, blommande, prunkande, trånande mot solen. De här bilderna tog jag på Sofiero slott i Helsingborg. A...

Lådor på höjden

Ett hus utan tak är som en människa utan huvud. Tänk att moderna hus, till och med de som är superdesignade, så ofta har ett helt platt tak som inte syns från marken. Vad säger det om vår värld? De här byggnaderna står i svenska rikets tredje största stad. Den gemensamma nämnaren är det lådformade...

Jag ska köpa prylar för friheten

Jag rensade ut grejor som vi inte använder i helgen. Det började som en liten oskyldig hög men snart växte den till ett berg. Allt från gamla dvd-skivor till böcker till en jacka till ljusstakar till pärmar. Erikshjälpen hade öppet, så jag packade ner allt i fyra pappkassar och begav mig dit....

Tre nyanser av blått

Nytt och fräscht, fångat i Umeå. Överst det nya kulturhuset, i mitten det nya hotellet, nederst toppen på Åhléns parkeringsgarage. Alla tre vackra på sina egna sätt. Alla tre med potential att bli eller redan vara omoderna. Tiden äter en del arkitektur till frukost.

Fort, så fort

I bland går tiden så fort förbi att jag inte ens hinner reflektera över det. Plötsligt har tre veckor passerat sedan jag senast var på gymmet. Eller hälsade på farmor. Tog en promenad i skogen. Fotograferade. Spelade gitarr. Eller ringde någon. På dödsbädden kommer jag att ångra det. Att tiden...

Från bakåt till framåt

Barfota i mjukt gräs när svalorna svänger runt takåsen tänker jag ofta att sommar är standard. Jag undrar hur resten av året ser ut, för jag råkar glömma. Vad gör man egentligen när stranden är blåsig och disig, skogen blöt och kall, himlen svart och tung? Vad gör man egentligen när det är vinter?...

I kunskapssamhället blir ingen fullärd

Man lär sig något nytt varje dag. Det är en sliten klyscha med tveksam sanning. Förr i tiden, när man antingen styrde maskiner eller satt på kontor, stämde den inte. Människor kunde gå klart sin folkskola och sedan leva ett helt liv utan att lära något nytt. Möjligen lyssnade de på P1 i köket och...

Fyra hundra franska mil

Fyra personer packade bilen full av shorts, solglasögon och solkräm. Sedan körde vi söderut. Sammanlagt blev det över 400 mil, med franska rivieran som yttersta utpost. Två underbara veckor som jag gärna gör om. Vingård i Bourgogne. Mycket pinot noir, lätt och ljuslila....