En stund på soffan

Man behöver olika saker vid olika tillfällen i livet. Jag har stunder när jag behöver mycket, och stunder när jag inte behöver något för att vara nöjd.

Det kan gå månader när jag måste fylla varje minut med händelser, träna, träffa, fixa, köpa, köra, bada, planera, titta, läsa, städa. Då känns varje förlorad sekund som en förlorad del av livet. Det känns som att aktiviteterna och uträttandet är det som betyder något.

Sedan kan jag få ett uppvaknande. När jag lägger mig platt på soffan, tittar upp i taket och låter sekunderna glida förbi mig utan att gripa efter dem. Och plötsligt förändras fokus. Från att ha varit händelsebaserad byter hjärnan till att vara tankebaserad, och den ena tanken efter den andra snurrar fram i maskineriet.

Det är då kreativiteten brukar komma smygande. Den hade jag mycket av när jag pluggade. Då fanns det tid att sitta och tänka, för man satt ändå där och orkade inte alltid läsa. Kreativiteten kommer aldrig när hjärnan är blockerad av för många aktiviteter och när tiden är knapp.

Just nu har jag en period när jag inte behöver något för att vara nöjd. En stund på soffan kan räcka för att känna att jag använder tiden väl, eftersom jag får nya perspektiv på vad som händer omkring mig.

Kanske kan det fungera som kontrollpunkt, att kontrollera att det jag gör när jag är så överdrivet aktiverad är rätt saker. Det kan vara bra att stanna upp och stämma av med sig själv i bland.

I den här avstämningen har jag konstaterat att jag behöver ligga på soffan oftare, för det gör gott. Några minuter om dagen är allt som krävs, och de där minuterna som jag investerar i mina tankar ger mig tillbaka långt mycket mer. Framför allt kreativitet och kontakt med mina drömmar som man lätt tappar om man stirrar sig blind på livet uppdelat i aktiviteter.