En dag av social missanpassning

13 oktober 2005 | Gammelhögen | 3 Kommentarer

Jag har betett mig som en socialt missanpassad person idag. Jag har terroriserat människor och försatt dem i situationer de inte vet hur de ska hantera.

Under första terminen jag pluggade på det här sociologiprogrammet läste vi socialpsykologer om en teoretiker vid namn Harold Garfinkel. Han var intresserad av hur de sociala normerna fungerar i vardagslivet. Han tyckte om att göra experiment där människor hamnade i situationer som de inte hade varit i tidigare. Han delade ut vita papper till människor utan att berätta varför, och studerade hur de reagerade. Under samma termin blev jag och min granne fascinerade av hans arbete och funderade ett tag på att starta en ny nation i Ume, Garfinkels Nation, som skulle föra hans anda in i studentvärlden och ifrågasätta de normer som anses självklara. Av någon anledning blir det sällan något av sådana där projekt som planeras.

Nu har mitt intresse väckts på nytt för sociala experiment. Jag ser hela Norrland som mitt arbetsfält och det jag ska göra och gör är att sätta norrlänningarna på prov, att utmana deras tysta attityder och normer. Jag har börjat starkt idag.

I morse hade jag bokat en tvättid. Eftersom jag la mig för att sova mycket sent i går kväll var det med stor vånda som jag steg upp vid niokvisten och släntrade ner över gården till tvättstugan med min tvättkorg. Låst! Det var låst i tvättrummet som jag bokat. Någon hade snott mitt tvättrum trots att jag bokat på gällande vis. Jag gick hem igen och skrev en lapp. ”Men va fan! Skärp dig! Ta inte andras tvättider!” och tejpade på tvättdörren. Kanske ett dåligt socialt experiment eftersom jag inte fick se personens reaktion, men jag hoppas att det drabbade den här personen djupt inne i hjärtat och att han/hon har suttit och gråtit hela dagen, för man snor inte andras tvättider, det är en helig norm!

Mitt andra sociala experiment inträffade på sketna Akademibokhandeln på campus. Värt att notera i sammanhanget är att alla dagens experiment inte är planerade på något sätt, utan att de bara inträffar. Framför mig står en person som blivit lovad att en bok ska komma in denna vecka, men det visar sig att den inte ens är på väg (sällan, Akademibokhandeln!). Hon lämnar lokalen i protest. Jag frågar efter en kursbok och *surprise!* det visar sig att den heller inte finns. ”Men jag kan beställa den,” säger bokhandlaren varpå jag svarar att ”nej, jag beställer den på internet istället.” Resultat: förvånad, mysko blick från hans sida. Men de får skylla sig själva, de har bara de kursböcker man behöver en gång av tio, max. De tror att de kan sälja det de känner för men aldrig ställa upp annars på oss studenter. Det straffar sig.

Och så var det på ”Posten” på Ålidhem där jag skulle hämta ut ett paket och skicka iväg min trasiga kamera på lagning. Det var inte riktigt ett socialt experiment men jag lyckades skapa kö på femton personer. Jag köper en vadderad påse att stoppa ner kameran i och häftar sedan ihop den. Då upptäcker jag att jag har glömt lägga ner ett par viktiga papper i påsen och måste bryta upp den igen. Lägger ner papperna och häftar ihop en gång till. Sedan kluddande med klisterlappen som skulle sitta fast utanpå och när jag ska gå därifrån upptäcker jag den långa kön och jag vågar inte möta deras irriterade blickar. Skynda dig för f*n kändes det som att de försökte telepatera till mig.

Vidare in på Ica. Hämtar lite mjölk och juice och ja, det man brukar handla helt enkelt, och ställer mig i kassakön. Mannen i kassan frågar de två personerna framför mig om de vill ha kvittot och jag tänker att stackars mänska, där kan han ju inte sitta hela dagen och fråga om folk vill ha kvitton, så när jag har betalat säger jag att ”ja, jag vill gärna ha kvitto.” För det första förstår han inte vad skåningen jag säger utan säger ”va?” på det där norrländska viset. Så jag repeterar och då svarar han ”ja,” och det verkar precis som han tror att jag tror att han skulle vilja lura mig på kvittot och behålla det själv. Då blir jag lite nervös i mitt sociala experiment och tillägger att ”så slipper du fråga” och ”det kan ju bli jobbigt i längden.” Han bara stirrar på mig och säger inget. Visserligen precis som förväntat när man pratar med en norrlänning utan att han/hon har förberett sig ett par dagar i förväg. Jag vet inte riktigt vad resultatet av det här experimentet blev men jag ifrågasatte i alla fall Ica-kasse-normen.

Norrland är mitt arbetsfält. Det är den norrländska tystnaden jag ska utmana. Som varje gång jag möter någon i trapphuset och säger hej och chockar de stackars grannarna. Då utmanar jag normerna och jag tycker det är skitintressant att det faktiskt kan finnas en sådan stor skillnad mellan södra och norra Sverige. Men nu ska jag ner i tvättstugan och göra ett nytt försök. Hoppas jag överlever de här tvättmarodörerna.

3 Kommentarer

  1. Rita

    Hejar på dej,, fortsätt du att utmana dom alla där i norr! Tvättstuge-Ica-trappuppgåns-norrlänningar:

    Svara
  2. Grannen

    Men Patrik…. jag är mållös.
    Viva Garfinkel!

    Svara
  3. papelito

    rita: tack! d ska jag göra, även om jag drabbades av ett bakslag precis (nästa inlägg).

    kärgrannen: e projektet helt dött?

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *