Att leva på riktigt

En gång för ganska länge sedan var jag i Spanien. Jag hade sökt mig dit för att lära mig spanska, men jag kom hem med så mycket mer än ett språk. Jag hade träffat människor från olika delar av världen, främst från europeiska länder, men man ska inte underskatta den möjlighet att lära sig nya saker som finns även när man träffar människor från vår egen världsdel. Och även om de kom från olika länder och olika bakgrunder, så visade det sig nog ändå att vi var ganska lika.

Vi hamnade på en språkskola i en stad i Spanien. Vi kände inte varandra innan och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Men när veckorna eller månaderna hade gått i det främmande landet, hade vi lärt känna varandra. Vi hade gått på samma skola och vi hade anordnat middagar och fester och utflykter, träffats på stranden och till viss del glömt våra liv där hemma. Vi hade skapat en ny gemensam vardag, nya rutiner och knutit nya vänskapsband som just då verkade starka och kanske till och med viktigare än lösa relationer hemifrån. Några av oss delade badrum, kök och vardagsrum och långa nätter med kortspel och öl på balkongen syntes oss givande i det ögonblicket. Vi var en enhet i främmande land, såg Spanien spela sitt skådespel på gatan nedanför balkongen.

Det är de här tankarna som kanske får mig att åka till Frankrike i vår. Jag längtar efter den kravlösa tillvaron som det innebär att plugga på en språkskola utomlands. Att ta en paus från livet i Sverige och bara befinna mig där jag befinner mig, luta mig tillbaka och se vad som händer, ta dagen som den kommer, ge mig ut på äventyr som inte behöver leda till något särskilt mål. Resa till en främmande plats och låta det främmande livet ta tag i mig och föra mig till nya idéer och infallsvinklar på saker. Att ta en paus från livet här hemma, och att kanske komma närmare det verkliga livet, att upptäcka nya saker och bara njuta.

Jag skulle vilja plugga franska i Frankrike i vår. Det är min plan för tillfället. Men som i allas organiserade liv dyker en rad problem upp. Det är en lägenhet som måste sägas upp och möbler som måste magasineras. Och så måste jag veta vad jag ska göra efter att jag har kommit tillbaka från baguetteland, så att jag vet var jag ska magasinera mina möbler, i vilken stad, för det tycks mig onödigt att köra runt med ett lass möbler över hela landet flera gånger. Magasinering bör ske på målorten, skulle jag vilja uttrycka det som. Tre månader innan jag vill flytta måste jag säga upp lägenheten, så det börjar brinna i husknutarna, minsann. Frankrike eller inte – äventyret lockar. Jag vill känna mig levande igen.