Längs sjön går en gammal järnvägslinje som man har rivit upp och ersatt med cykelbana. Utan backar och utan snäva kurvor kan man ta sig till andra änden av sjön. Man får känslan av att åka tåg även om det bara är på sin cykel man sitter när man passerar genom landskapet med branta klippor på ena sidan och sjön på andra. Förbi stora hus som liknar herrgårdar och över gröna fält med knotiga träd. Längs strandkanten kan man stanna till och sitta på en brygga och beundra fågellivet på sjön eller dricka något svalkande i solen på ett av caféerna vid vattnet medan man blickar upp på det snöiga berget.
Och så når man vad man tror är änden av sjön, men på andra sidan den gamla järnvägstunneln, som nu också är cykelbana, väntar en ganska stor avkrok av sjön. Som en annan värld, som skyms av ett berg och ett slott på en halvö om man tittar från Annecy-hållet. Det är som att komma från det vackra alplandskapet på ena sidan tunneln till en medelhavskust på andra sidan. Bilvägen slingrar sig några meter ovanför det turkosa vattnet och ännu några meter upp går cykelvägen. Man passerar över och under små broar av järn och skär genom landskapet precis som tåget.
Igår, söndag, var förmodligen merparten av Annecyborna ute vid sjön. Många cyklade och åkte inlines längs cykelbanan men ännu fler flanerade på kajkanterna inne i centrum. Det är det man gör om man bor här, njuter av den fina och dramatiska utsikt man har belönats med.
Flanerar. Du kan så många fina ord. Fou Fou!
jonsson: haha :) tack du!