Hemma i Helsingborg på riktigt. För en vecka sedan kändes det inte riktigt som vanligt, som att jag inte hade hunnit sjunka tillbaka i den helsingborgska kullerstenen, men nu är jag verkligen där. Efter mitt besök i annan stad hos min exflickvän är jag nu så tillbaka som man kan bli, tillbaka till gammalt liv, tillbaka några år i tiden. Men det är skönt. Trots allt resande och flyttande finns det en hemstad som väntar.
Ett inlägg om att hemstaden alltid är hemma och en del läskiga sammanträffanden.
Här kan jag inte gå utanför dörren förrän jag dras in i stadens invecklade nätverk av individer. Mitt vanliga sommargym var stängt för ombyggnad så jag besökte ett annat för att kolla läget. Det var hyperfräscht och nyöppnat, men enda nackdelen var de dåliga öppettiderna på helgerna. Inga problem tyckte kvinnan som jobbade där, eftersom det finns ett annat gym med samma namn norr om centrum dit man kan ta sig när det är stängt nere i stan. Men det är lite långt dit, tyckte jag. Det är nära, tyckte hon. Jag berättade att jag inte bodde i centrum utan söder om stan, i mineralvattenghettot. Det gjorde hon också. Mitt emot mitt hus, mer eller mindre. Hon hade för övrigt mött mig häromdan när jag kom hem från Frankrike. Busted! Smyg inte omkring i stan och spela okänd, så stort är Helsingborg inte…
På gamla jobbet där man steker hamburgare står folk uppradade vid kassan och ser ut precis som vanligt i sina rutiga skjortor. Har de inte varit därifrån alls sedan jag såg dem sist? Jag kollade om de hade en järnkätting runt foten men det hade de inte, så jag antar att de har haft upplevelser utanför jobbet sen sist. Jag sade upp mig och åkte och hälsade på mitt nya hotelljobb på Själland.
Jag sprang på C på Hampan när jag var ute och försökte dricka cider (det är så sött!). Hon har kommit ifrån hamburgarna som vi stekte tillsammans på Söder. Nu är hon tillbaka i stan, precis som jag. Vi bestämde att vi skulle ses och det gjorde vi också. Och precis som jag så har hennes liv tagit en annorlunda vändning den här sommaren. Hon åkte, precis som jag, nyligen upp till en stad längs västkusten och blev, precis som jag, dumpad av sin partner. Jag trodde inte att det var sant först, men vi befinner oss i exakt samma situation, samtidigt. Och så springer vi på varandra, på samma plats, samtidigt (öh..). Ibland bjuder livet på alltför läskiga sammanträffanden.
För övrigt kommer snart alla gamla trotjänare ner till sommarstaden igen. De vill resa, de vill träffas, de vill få en underbar sommar. Får hoppas att det blir verklighet av några av planerna i år. Jag har smygbörjat sommaren lite och testat av årets sommarkänsla. Vattnet var aningen kyligt fortfarande men min favoritstrand står sig i år igen, med sin ljusbeiga sand, sina gulbruna klippblock, sin gräsgröna vall som avskärmar den från resten av fastlandet och låter mig titta bara rakt ut över Öresund och det blå vattnet som bryts i fint, vitt skum precis där jag ligger på rygg.
Favoritstranden är alltid favoritstranden och Helsinborg är alltid Helsingborg. Det är kanske allt man behöver en sommar som denna.
0 kommentarer