Gardinerna är fördragna. Utanför ligger parken runt internatet tyst och mörk. Löven har börjat falla men ekollonen klamrar sig desperat kvar ytterligare en stund vid trädet. Flitens lampa lyser över skrivbordet och jag har förberett.
Synonymordboken och motsatsordboken ligger bredvid datorn. De är varje journalists oumbärliga redskap. Om några minuter väntar åtta timmars sömn, också det ett oumbärligt redskap för en skapande själ. Sedan spelar mobiltelefonen sin glada bongomelodi och jag skrider till verket. Imorgon ska jag omvandla ett av mina uppdrag till faktiska bokstäver. Dagens Arbete får snart ett reportage.
Och när jag har skrivit så att fingertopparna är alldeles platta ska jag ringa till en av ”mina” författare för att boka tid. Hon ska fotograferas, författarporträtt kallas det visst. Också ett uppdrag, men för Ordfront.
Så medan löven faller till marken och snurrar runt med varandra i en lätt höstkarusell ska jag försöka svinga mig framåt i karriären med mina små lianer som hänger ner från medievärlden. Är det antalet flygtimmar som räknas? Eller antalet lianer? Eller antalet synonymer man kan utan att titta i fuskboken? Hur svingar man sig upp så att man själv blir en sådan som kan kasta ner lianer till andra?
Det är sådana frågor som jag absolut inte har tid att fundera över nu. Nu är det skriva, skriva, skriva som gäller. Därefter kan jag ta itu med lianfrågan.
Nu har bongotrudelutten spelats både hos dig o mig…och en ny dag ligger framför oss! Lycka till med skrivandet!