En plastkasse i fickan

13 november 2008 | Gammelhögen | 8 Kommentarer

Vid några tillfällen i början av 2000-talet vandrade en student till matbutiken i den norrländska vinterstaden Umeå. Snöröken drev över cykelvägen och halkan i backen fick varenda muskel att spänna sig. Halsduken skyddade knappt mot nordkalottvinden. De snötunga tallarna hukade sig över honom och månen sken med full styrka på den klara himlen.

Men det var inte kylan som fick honom att dölja plastkassarna i fickorna. Det var skammen. Ingen student med självaktning kunde gå omkring med plastkassar på allmän plats. Inte tomma plastkassar. Inte använda plastkassar. Inte återanvända plastkassar.

Det här är del två i Papelitos miljöserie.

Kassarna ligger dolda i fickorna under hela inköpsrundan. Det är först efter betalningen som kassarna kommer fram. Han har inte köpt några kassar utan drar fram sina skrynkliga påsar utan att någon ser det. Det var hög status att köpa nya plastkassar. Det var låg status att använda gamla. Han packar ner sina matvaror och promenerar hem igen.

Några år senare, närmare bestämt under 2008, är situationen en annan. Stolt tar han sina återanvända påsar i handen och ger sig av till butiken. De är lite trasiga och han svänger dem i vinden när han vandrar längs landsvägen.

I butiken säger han gärna till kassören att han har kassar med sig, och han visar gärna upp hur skrynkliga de är när han packar ner maten. Och på vägen hem blänker de med åldrad värdighet.

Situationen för en plastkass-återanvändare är en helt annan än för några år sedan. Då var det gamla tanter som knöt ihop sina matkassar i små knyten och återanvände. I dag är det tecken på miljömedvetande.

8 Kommentarer

  1. Cillapilla

    He he så sant! Med andra ord är vi änsgliga trendföljare och inget annat. Leve mormors generation! =)

    Svara
  2. Elisabeth

    Plastkassar i all ära men själv föredrar jag tygkassar, de går inte sönder så lätt.

    Svara
  3. C

    Hihi…det blev en saga om de dumma plastpåsarna oxå! ;)

    Svara
  4. papelito

    cillapilla: ja, eller så betyder det att mänskligheten blir klokare med åren…

    elisabeth: det är fortfarande tantvarning tyvärr ;)

    c: ja, saga och saga, det är ju verklighet :)

    Svara
  5. C

    Men även sagor kan bli verkliga ibland!

    Och alla sagor har inte lyckliga slut,
    som till exempel i sagan om plastpåsen! :)

    Svara
  6. Mamma C

    Inte heller vi smålänningar behöver inte skämmas längre.

    Svara
  7. Mamma C

    Oj, det blev ”inte” en gång för mycket.

    Svara
  8. papelito

    mamma c: ni smålänningar har ju inte skämts tidigare heller, det är ju er stora fördel ;) vad kul att du kommenterar! :)

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *