Och så kom den då till sist,
knackade på mitt sovrumsfönster.
Gjorde filmjölken lite gråare
och stunden mera söndag.
Jag åkte ner för att möta den,
öga mot öga på plan.
Från öppet hav in över mig,
en vimpel som smattrar och slits.
Färjorna kämpade meter för meter
mot ett mål som inte är.
Ett fjärran land så nära
när våta dimmor skiljs.
Mistlur från en ensam
som söker segla rakt.
Hukad bakom bryggans ruta
spända ögon i ingenting.
Den första höststormen
griper om mina axlar och drar.
Den vill tvinga mig ner i havet
men jag lutar och håller mig kvar.
Fiskmåsarna hänger i luften
som drakar i en lina.
Skulle någon märka
om de slukades av världen.
Jag halar inte in dem,
en våg slår vatten på benen.
Stänger plåtdörren och startar.
Kör uppför mina backar till hemmet på min kulle,
hänger julgransslinga på balkongen.
Tänder och mellan glittret,
tittar jag ut och vinden tittar på mig.
Inte bara journalist, också en poet.
Mycket bra.
Tack!
Väldigt fint skrivet. :) Du har många talanger, min fina!
Ps, gillar vad du skrivit under ”just nu”! ;)
Tack kära Alexandra :)
Att du var en sån poet Papelitis. Vackert!
Men byt du ut filmjölken mot pigg och glad havregrynsgröt med en klick solig äpplemos så ska du se att höst-stormarna viner mindre. :-)
Allt gott!
Skillnad på väder och väderspänningar. Jag är i tvivel kring om havregrynsgröt skulle påverka vädret. Men tack för tipset kära du :)
vad fint skrivet Patrik!
Tack Linnea!