Känslor kan man inte planera

9 september 2012 | Vara människa | 0 Kommentarer

En oskyldig tanke kan växa till sig ganska fort och svälla till oväntade proportioner om man låter den. Att skaffa en ny lägenhet och en sambo var inte riktigt planerat från början.

Det började för ett år sedan, jag tittade på fantastiska lägenheter på Hemnet. De hade stora vardagsrum med öppen spis och spa-liknande badrum. Jag funderade på att köpa något, för att känna att det är mitt eget på riktigt och för att kunna göra vad jag vill med det, inte bara sitta i allmännyttans standardlåda. Inte för att jag har något emot allmännyttan – tvärtom – men kanske för att känna mig ännu lite mer hemma.

Till en början var det bara en vag tanke, som att möjligheten existerade men att jag inte tänkte genomföra det. Men ju mer jag sökte på Hemnet, ju mer besatt blev jag. Min egen lägenhet hamnade i andrahand, blev lite sämre för varje lägenhet med öppen planlösning som jag spanade in på bild.

Till sist hade det gått så långt att jag sökte på Hemnet varje dag, även om det fortfarande bara var ”för att det var roligt att titta”.

Under den här tiden växte förhållandet med A för varje dag som gick. Och med det tankarna på att någon gång flytta ihop. Jag gillade fortfarande min hyrestvåa, men tanken på att klämma in ytterligare en persons tillhörigheter i den redan proppfyllda klädkammaren skrämde oss båda. Plötsligt tittade vi på lägenhet ihop.

Första visningen var mest för att kolla hur det fungerar på visningar, inte alls menat som en seriös inspektion. Sedan gick jag på ytterligare två. Men det var något med den första som kändes bra, som att det skulle kunna gå att bo där och trivas, något med känslan i rummen.

Sedan blev det budgivning, avhopp från budgivning, ny budgivning och ett pris som båda parter var överens om. Sedan dröjde det inte länge förrän det var bankbesök och kontraktskrivning och ett inflyttningsdatum.

Så utan att ha planerat det alls, river jag och A gamla tapeter i just den där lägenheten nu i dagarna, för att måla väggarna i våra egna färger, vitt med fondväggar i glada färger.

I bland tror jag att det är bra att släppa planeringen och bara köra på känsla. Lägenheten känns bra. A känns bra. Känslor kan man aldrig planera.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *