Bonnier sålde pocketböcker. Jan Guillou pratade om sig själv. Och Bo ”Solens mat” Hagström mötte två representanter för ”folket” utanför en pub längs Avenyn. Det har varit bokmässa i Göteborg och jag var där.
”Solens mat, solens mat!” Så sjöng de två överförfriskade männen på göteborgsdialekt efter att ha haffat Bo med ett glas i handen utanför en pub. ”Hehehe,” skrattade Bo roat. I sitt tv-program åker han Italien runt för att prata med gamla, skrynkliga gummor som kokar ihop mat på vad de hittar runt knuten. ”Mmm, mmm,” säger Bo medan kameramannen letar upp tre gamla farbröder som sitter på en bänk på den skuggiga sidan av gatan.
Bokmässan i Göteborg är en tillställning större än det mesta. Kultureliten, bokälskarna, journalisterna, förlagsjättarna och de ideella föreningarna samsas om utrymmet i mässhallarna. Arne från Höör kan träffa på Isabel Allende och Birgitta från Trelleborg kan överraskande snubbla förbi sin favoritförfattare Kerstin Ekman. Efter att förvirrat ha hittat rätt gång och rätt monter, där de ska kolla priset på den senaste boken, råkar de av en slump plötsligt stå just där, sida vid sida med sin författaridol. Det händer inte varje dag.
Precis som de överförfriskade göteborgarna gjorde utanför Avenypuben är det bara att ta tillfället i akt och prata lite med ansiktena man känner igen. Och känslan som förmodligen infinner sig då, är att kända ansikten ofta är helt vanliga människor, som också kan dricka ur ett glas på en pub, eller undra hur man hittar till C-gången på en bokmässa.
Patrik, patrik.. Det är konstigt hur mycket man kan sakna skolan och alla där så mycket. Kanske för att man det senaste halvåret stått och slevat upp färdigmat till människor istället för att sitta och skriva ner allt man har i huvudet.
Men mest saknar jag personen jag var när jag gick tillsammans med såna fina människor som du.
Jag ville väl mest säga hur mycket jag uppskattade dig under de där två åren i mitt liv, och fortfarande uppskattar dig. Det är just nu som man tänker på hur lycklig man kände sig när vi satt i klassrummet och plingade till nothing else matters. Önskar att jag kunde komma tillbaks till det som var då.
Hur som helst så ska jag se till att ta tag i saker och ting och faktiskt komma ner till dig. Så kan vi spela vidare på din gitarr och jag kanske får tillbaks den där härliga känslan som jag just nu verkar ha tappat bort påväg till och från jävla ica.
Kramar till dig!
Malin: Tack för allt smicker och fina ord! De värmer verkligen :) Visst var det inte alltid så härligt att gå upp klockan fem på morgonen för att åka genom halva Mellansverige till Tollareskolan? Men i efterhand blir minnen fina och till och med en gammal folkhögskola kan bli en period i livet som man minns.
Men du, du är ju fortfarande samma person, bara i ett annat sammanhang. Gamla Tollaremalin försvinner inte för att du råkar vara på Ica. Men jag förstår att det är trist. Det var inte för att kränga mat och sprit som vi pluggade ju, även om jag råkar gilla mitt Systemetjobb.
Du är välkommen ner till soliga södern så ska vi se till att spela gitarr tills fingrarna ser ut som röda pölser och diskutera hur vi ska nå framgång, lycka och kändisskap :)
Kramar!